För exakt ett år sen åkte jag hem från sjukhuset efter operationen. Minns hur fruktansvärt skönt det var att slippa tanternas tjatter. Och hur fruktansvärt läskigt det var att ta sej in i bilen. Ja, vilken grej det var. Har liksom inte tänkt på det som var förräns nu….
Och så: för exakt ett halvår sen, 26 mars, flyttade jag ”hemifrån”. Ja, nu har jag såklart ett nytt hem som jag är nästan löjligt kär i, men då…. Jobb, packa, packa upp, organisera, städa, skruva, käka pizza…. Vilket äventyr även det var. Men vi fixade det, jag och barnen! Och nu är det hemma här. Myser i höstrusket och går för det mesta omkring och småmyser…. 🙂
Ja, man vet tydligen aldrig var man är på väg. Och tur är väl kanske det… Men på nåt underligt vis så klarar man ju det man måste och ”what doesn´t kill you makes you stronger”, så är det verkligen.
Lämna ett svar