Har idag packat upp allting och fått ordning på saker och ting. Har, utan tvekan, gett mej ut i trafiken i Stockholm. När jag flyttade härifrån hade jag inte körkort, så jag har egentligen aldrig kört här, utom enstaka gånger. Nu ska man vänja sej. Men det går bra. Bara man tar det lugnt och vet ungefär vart man ska 🙂

För mej har alltid IKEA i Kungens kurva varit ”original-IKEA”, eftersom det är där man har varit. Åkte dit idag och kunde för mitt liv inte påminna mej om hur det såg ut därinne. Men så fort man klev innanför dörrarna kom man ihåg, även om de har gjort om en del. Snurrade runt, lika snurrigt som vanligt 🙂 Handlade det jag skulle och faktiskt ingenting mer. Åkte förbi det skitskumma hotell som barnen och jag bodde på för ett par vintrar sen när vi var uppe över jul. Har köpt hem mat både igår och idag, ska skärpa mej så småningom, det är nyhetens behag kanske.

Jag har fått igång bredband och TV och Chromecast, så läget är under kontroll 🙂 Nu blir det tv-soffan en stund, är rätt trött efter flytt, körning och kanske framför allt av all väntan på att livet skulle börja… 🙂

Nästan exakt 17 år efter att jag flyttade från Stockholm till Småland (så när som på en månad), tar jag nu mitt pick och pack och åker tillbaka. Det känns underbart! Som om man varit på landet ett tag och nu ska åka hem igen. Ska lämna mitt älskade hus, än så länge med ett barn och en katt i. Men huset är till salu,  så det är en övergångsfas. Barnet och katten är inte till salu! 🙂

Det är mycket känslor och tankar som virvlar oavbrutet, man blir rätt trött . 🙂 Glädje, sorg, nervositet, nyfikenhet, obeslutsamhet, beslutsamhet, förväntan, spänning, rädsla…. Baskänslan är glädje. Känner mej så glad att kunna komma hem igen. Ser med fasa alla praktiska göromål jag har framför mej innan saker är sorterade och slängde eller sålda eller skänkta, huset är sålt och överlämnat och de saker jag ska ha kvar är fraktade till Stockholm. Den vägen är lång! Men den ska vandras! Ett helt nytt liv väntar! 

Är verkligen så färdig med att bo här nu. Blir påmind hela tiden. På Facebook, när man är och handlar, när man var på jobbet, när man läser tidningen osv.

Jobbade sista dagen i fredags. En vecka ”ledigt” nu. Sen nytt jobb! Spännande!

Jag läser till diplomerad coach med mål att certifiera mig hos ICF. Jag tänker att jag ska köra igång lite med coaching vid sidan av mitt ordinarie jobb. Jag kommer också att jobba med grupputveckling med bland annat beteendestilsanalyser som grund. Mitt företag heter Kolmodins Coaching, kika gärna in på hemsidan och hör av dig om du är intresserad av att inleda ett samarbete.

Coaching är för dig som vill jobba mot ett specifikt mål, eller som känner dig frustrerad över ditt jobb, som inte tycker att ditt liv är som du vill att det ska vara, som skulle vilja förbättra din relation, för dig som vill byta karriär eller som vill jobba med ett specifikt problem. Eftersom jag jobbar som chef så coachar jag gärna ledare i deras ledarskap. Jag coachar gärna över telefon eller Skype om vi inte har möjlighet att ses IRL. Välkommen!

Kan bara rekommendera Sellpy, om ni håller på att rensa ut garderoben och andra saker. Jag har ju på grund av min viktnedgång rensat ur min garderob och har skickat in massor av kläder till Sellpy, som sköter allting med försäljningen åt en. Det dom inte kan sälja ger dom bort till välgörenhet. Naturligtvis tar dom en del av pengarna, men att dom sköter allt är ju guld värt och att allt kommer till användning. Superbra. Dom tar emot skor och väskor och allt möjligt, kolla deras hemsida: sellpy.se

Lyssnade på senaste avsnittet av Sunshinepodden om bokslut för 2018 och om intentionerna för 2019. De pratade också om Fomo, fear of missing out, och det har väl alla varit med om att uppleva, man vill vara med på allt och hinna med allt. Men det nya är nu tydligen Jomo, och det stämmer så väl överens om hur jag känner. Jomo är alltså Joy of missing out, och för mej kommer det att stå för att våga välja bort saker och prioritera sitt eget välmående. Underbart!

Vilken rivstart på 2019!

På nyårsdagen tog jag tåget upp till Stockholm för att få första omgången av min coaching-utbildning. Jag har nu tillbringat fem dagar som i en bubbla med ett gäng fantastiska, spännande människor. Vi har pratat och pratat och pratat och lärt oss oerhört mycket både om oss själva och om varandra och om coaching. En helt fantastisk upplevelse och nu sitter jag på tåget hem och hjärnan snurrar av tankar och idéer och allt man har fått höra och allt man lärt sej. Underbar start på mitt nya år, positivt och framåtsyftande!

Ska också ägna några minuter åt att titta tillbaka på 2018 och fundera över vad som hände då. 2018 blev ett år då jag, första av nödvändighet, men sedan av egen vilja, valde att sakta ned hastigheten och ändra mitt fokus något. Om vi ska ta vad som hänt i någon slags punktform kan det väl se ut så här på ett ungefär:

  • Jag har fått in en bra rutin med ca 35 minuters morgon-yoga varje dag, plus lite ytterligare yogapass när man känner för det.
  • Jag har bytt jobb.
  • Jag har dragit ner betydligt på köttätandet och äter mer vegetariskt.
  • Jag har satt upp nya mål.
  • Jag har gått ner lite drygt 30 kilo i vikt.
  • Jag har undvikit att flyga.
  • Jag har saktat ned hastigheten i mitt liv.
  • Jag har varit på yoga-retreats.
  • Jag har tältat för första gången på hur länge som helst.
  • Jag har påbörjat något som kommer att leda vidare till något ännu bättre.
  • Jag har slutat vara kontrollfreak (nästan iaf 🙂 )

Som ni ser har det hänt en del. 🙂

Köpte en rolig bok på Designtorget medan jag väntade på tåget nu, att fylla i varje dag för att reflektera över saker i livet. Kul! 🙂 Tips från en som var med på kursen.

Vinnare av tristaste tv-serie i år: Westworld! Är så uttråkad så jag hittar på massa andra saker när jag tittar. Men när man har sett en säsong, så känns det som om man ”måste” titta klart, men snart orkar jag verkligen inte längre. Jag som hade så höga förväntningar och hade hört att den var så bra. Gräsligt!

Edit: Jag tänker inte titta klart på den. Orkar inte ens tänka på den. Over and out!