Tjuvstart på advent

tjuvstartIdag förtjänade jag verkligen en tjuvstart på advent. Full rulle på jobbet hela dagen, sen hem till mina älskade barn i mitt älskade hus. Där hjälptes vi åt med matlagning, disk och inbärning av 52×16 kilo pellets. Duktiga killar! Sen la jag mej i badet för att varva ner och nu en äppelglögg och lite pre-adventsmys framför brasan – i nyrengjord keddy. Äppelglöggen var f.ö. supergod.

Två arbetsdagar kvar den här veckan, eftersom jag tagit ledigt på fredag när barnen är lediga. Måste handla, baka och adventspynta. Myyyys.

F.ö.: så ställs man hela tiden inför nya utmaningar i livet. Men ju fler utmaningar man klarar av desto starkare blir man. Och om man inte vågar visa sej svag så kan man aldrig bli stark! (Eller?).  Att gömma sin svaghet och inte låtsas om den äter nog upp en inifrån. Tror ff på ”Face everything and rise”. Man besegrar lager efter lager av rädsla för att transformeras till något starkare. Men fy fan vad jobbigt det är medan man är mitt i det.

Är så himla glad att jag kostade på mej att installera keddyn, den värmer verkligen upp hela huset (den är ju i källaren, så den värmer skorstensstocken hela vägen upp, dessutom stiger ju värmen). Supervarmt blir det. Bästa myset i världen dessutom. Well, ligger i topp med utejacuzzi under stjärnklar himmel. Tillsammans med en vinkväll mitt ute i kolsvarta skogen utan en enda gatlykta inom synhåll.

Jag vet inte om det är något tillfälligt, men efter att vara helt bekymmersfri i min opererade höft, till och med besiktigad och godkänd ett år efter operationen, har jag börjat få ont i den andra höften. Jag hoppas på att det är inbillning eller nån felbelastning p.g.a. hälsporren eller nåt.  Annars är det bara att börja om med allt elände från början. Men den här gången kommer jag icke att vänta så länge med operationen om jag kan låta bli. Kan ju inte gå och ha ont när jag ska sköta ett hus själv med allt vad det innebär. Även om jag har fantastisk hjälp av barnen. Vi får väl se om det inte bara kan gå över.

Lyssnar ff på ”Alice” med Sisters.

Annars på topplistan just nu: barn som mår bra, rödvin framför brasan, läsmys, lugna stunder, vänskap, kärlek, start på glöggsäsongen, julmånad!, mod, styrka, sökandet efter det innersta.

Ser fram emot jul förstå gången i huset med familjen och även emot nyårsfirandet med nära, onära och kära.

Citat av Martin Luther King:

Du är inte bara ansvarig för det du säger, utan även för det du inte säger.

1/2 år sen och ett år sen

För exakt ett år sen åkte jag hem från sjukhuset efter operationen. Minns hur fruktansvärt skönt det var att slippa tanternas tjatter. Och hur fruktansvärt läskigt det var att ta sej in i bilen. Ja, vilken grej det var. Har liksom inte tänkt på det som var förräns nu….

Och så: för exakt ett halvår sen, 26 mars, flyttade jag ”hemifrån”. Ja, nu har jag såklart ett nytt hem som jag är nästan löjligt kär i, men då…. Jobb, packa, packa upp, organisera, städa, skruva, käka pizza…. Vilket äventyr även det var. Men vi fixade det, jag och barnen! Och nu är det hemma här. Myser i höstrusket och går för det mesta omkring och småmyser…. 🙂

Ja, man vet tydligen aldrig var man är på väg. Och tur är väl kanske det… Men på nåt underligt vis så klarar man ju det man måste och ”what doesn´t kill you makes you stronger”, så är det verkligen.

Ett nytt kapitel

Jahapp. Som det faller sej så har livet helt plötsligt tagit en ny vändning och det visar sej att jag ska bli ensamstående mamma med hus. Ett nytt kapitel börjar i livet. Det har varit en lång väg till att acceptera detta, men det börjar kännas ok nu. Jag har hittat ett hus som jag imorgon ska skriva kontrakt på och det känns jättespännande. Mitt alldeles egna hus <3 Och självklart har jag tusentals idéer om hur jag vill göra om i huset och vilka möbler jag vill köpa och hur jag ska disponera rummen och…..ja, allt. Huset är mycket väl omskött, men lite gammaldags, finns en del man vill ändra, men inga akuta insatser behövs. Det är stort och rymligt och jag kommer att ha allt det utrymme som jag kan önska mej.

Så till ämnena höftledsoperation och virkning/stickning så tilläggs nu också praktiska husfrågor, inredningsfunderingar och husköparerfarenheter. I måndags var jag och besiktigade huset tillsammans med säljaren och en besiktningsman. Det tog två och en halv timme, besiktningsmannen kröp in å vartenda skrymsle och vrå. Men det känns ju bra att man får koll. Fick protokollet idag och har betalt fakturan för besiktningen, 6600kr. Det blir ju en del ”runtomkring-kostnader”. Så imorgon ska jag till mäklaren och skriva kontrakt. Så småningom blir det inflyttning, i slutet av mars. Innan dess är det packning, städning, inköp, funderingar, längta, osäkerhet, sorg.

Men följ mej på mitt husköparäventyr vettja!

F.ö.: höften mår utmärkt! Jag var på tremånadersinspektion hos sjukgymnast och jag har inga restriktioner längre. Visst känns den inte helt normal ännu, men jag har ingen värk alls! Och äter inte en enda medicin! Helt otroligt. Är stel om jag har suttit länge, men det tar kortare och kortare tid innan det går över. Får lite ont om jag går för långt, men ikväll tog jag en promenad på fyrtio minuter och det gick jättebra! Det är ju faktiskt nästan exakt fyra månader sen operationen nu, det var ju den 23 september. Tiden rusar iväg.

Börjar komma in i mitt nya jobb också, det är hur mycket som helst att göra, men roligt! Jag kommer att lära mej oerhört mycket! Och pluggandet ligger jag lite efter med, men ska satsa på att hinna ikapp med det nästa vecka. Läser ju 7,5 poäng per termin på distans.

Nu är det fruktsallad och keso och tv-tittande som gäller. Kanske lite stickning också. 🙂

Och nu: Crosstrainer!

Äntligen tordes jag, också med sjukgymnastens tillåtelse, äntra min kära gamla crosstrainer igen. Den har jag tidigare tillbringat mycket tid på. Visserligen bara 10 minuter idag, men för att komma igång nånstans iaf. Gött! 🙂

Igår vad det storhandling av mat. Dum som jag var så bar jag tunga kassar mellan två rum och har efter det haft ont som tusen i opererade höften. Hoppas det går över! Men det gör det väl, hoppas på att crosstrainingen hjälper.

Fick idag ett brev från mej själv som jag skickade när jag var på UGL i maj. Jättekul! .) En liten kick av happiness så där mitt i grå september. Snart återträff igen också, ska bli super kul att träffa alla.

Jag har simmat! :)

9 veckor sen operation

Idag tog jag mej i kragen och åkte till simhallen. Sjukgymnasten gav mej ju tillåtelse att simma, dock inte med några simtag med benen. Så jag tog mej fram med armtag och bensprattel. Långsamt tillryggalade jag 500 meter med några pauser. Vilken feeling! 🙂 Jag kan! Inget mot förr, men efter att knappt ha kunnat gå i flera månader innan operationen så känns det alldeles fantastiskt.

Kom hem till hemköpt thaimat med thaibasilika – min favorit. Nu är jag helt slut 🙂

Världen är liten

8 veckor sen operation

Kommer ni ihåg min ängel, narkossköterskan Lina?

Imorse var jag och hade möte med den som efterträdde mej på min förra tjänst och gick igenom lite grejer. Hon är sjuksköterska i botten och har även hedrat mej med att vara min vän på Facebook. Hon har tydligen läst i min blogg vid operationen och då visar det sej att hon känner denna fantastiska människa (narkossköterskan). Glad blir jag att hon fått veta att hon räddade mej i min värsta stund. 🙂

Annars är det bra med kroppen. Går inne både hemma och på jobbet utan krycka. På kvällen är det lite tungt, men det går. Ute har jag krycka, för säkerhets skull. Inte fasen trodde man att man skulle kunna vara i de här skicket redan åtta veckor efter ett sånt ingrepp. Fantastiskt när man tänker på det.

Jag begärde ut min journal förra veckan och har läst igenom hur operationen gick till och det var ju verkligen ingen trevlig upplevelse. Men man vill ju på nåt sätt veta vad man varit med om.

På torsdag ska jag till kommunens sjukgymnast och höra vad jag kan och får göra. Kanske kan jag sätta igång med nåt lättare snart. Vore skönt. Det blir inte precis av att man gör sina övningar när man jobbar hela dagen och sen har massor att göra när man kommer hem.

På det hela taget går det bra. 🙂

Utan krycka hela dagen

Idag hade jag bara kryckan till och från bilen, annars har jag gått utan på jobbet hela dagen. Haltar lite, men jag vet inte varför, om det bara är av gammal vana sen förr. Kanske sitter haltandet i huvudet. Idag jobbade jag också en heldag och fick nog t.o.m. lite plus i flexen. Skönt att orka! Och kul att jobba! 🙂

Allt ser bra ut

7 veckor efter operation

Nu har jag blivit röntgad och besiktigad av min kära överläkare, hon sa att allt ser bra ut, det har inte ändrat sej något sen operationen. Såret har läkt bra. Jag bad dom på röntgen att ta en bild av såret för att kolla att det inte fanns några kvarglömda agraffer som hade växt fast och det gjorde dom så snällt. Inte en enda agraff så långt ögat kunde nå. När jag var på ortopedmottagningen så såg dom dock att det var några suturer som stack ut lite från såret, det är dom som har stickts lite. Snälla sköterskan drog ut dom, så nu ska det väl sluta sticka i såret.

Jag frågade om den andra höften och det är artros på den också, överläkaren visste inte hur många år till den skulle hålla, men sa att den inte på långa vägar var så illa däran som den som opererades. Hon trodde att jag får ont när jag felbelastar med kryckan. Hon tyckte jag skulle låte bli kryckan så mycket dom möjligt, dock inte utomhus.

Jag frågar om jag fick börja då smått med crosstrainer, men det lät hon lite tveksam till. Well, jag kan ju prova iaf.

Hur som helst var det skönt att höra att allt är ok. INTE kul att den andra höften går samma öde till mötes. Ska man orka med en till sån här operation så småningom? Ja, nu vet man ju vad den innebär i alla fall och allt har ju gått fantastiskt bra, egentligen. Nästa gång kan man ju förbereda lite bättre.

Återbesök hos sjukgymnast 18 december står nu på agendan. Tror jag ska boka en tid hos den kommunala sjukgymnasten innan det. Den 18/12 ska de mäta benlängden också för tydligen är det opererade benet 1 cm längre än det andra. Då kan det hå!

Fika på det dåliga sjukhusfiket innan hemfärd… Inet alls gott, men jag var ju hungrig… Fick vänta länge mellan röntgen och ortoped.

IMG_1634-0.JPG

Sjukhus imorron

Imorgon är det exakt sju veckor sen operationen och jag ska på återbesök på sjukhuset. Först på röntgen, sen till läkaren. Ska bli spännande att höra vad dom säger!! Vad fort tiden har gått! Tänk att man verkligen klarar av sånt här , det har ju varit helt hemskt när man tänker på det såhär i efterhand. Men skönt att ha det gjort och skönt att inte ha ont hela tiden. Jag tycker att jag börjar få ont i den andra höften och det andra benet, men hoppas på att det är snedbelastning p.g.a. kryckan och inbillning. Får se vad dom säger. Vill också förvissa mej om att inte några agraffer är kvarglömda och fastväxta. Hoppas dom kan kolla det också på röntgen.

Första veckan på jobbet och lång bilfärd

Nu har jag jobbat min första vecka efter sjukskrivningen och den första veckan på nya jobbet. Fullkomligt utmattande och jätteroligt. 🙂 Jag har flexat hem lite tidigare några av dagarna, har inte riktigt orkat hela dagar, men nästa vecka ska det nog gå bra. Har gått bra med bara en krycka, glömmer den till och med ibland. Går bra att sitta, tar med mej dynan till jobbet och kan höja skrivbordet och stå ibland. Går bra att köra bil och att ta sej i och ur bilen även om det är lite krångligt fortfarande. Tur att det nya jobbet är en flytt inom organisationen, det betyder att jag iaf redan känner alla människor, det är skönt.

Idag har jag kört 8 mil till Jönköping och varit och shoppat hela dagen. Helt själv. Det gick jättebra, men det var lite jobbigt att köra så långt, har inte gjort det på länge. Naturligtvis råkade jag snubbla över lite garn också 🙂

IMG_0069 IMG_0068

 

Nu måste jag leta nya projekt att använda garnerna till. Om jag orkar ska jag åka på loppis imorron, roligaste loppisen i världen i Moheda: Östregårds antik och loppmarknad, vi får se om jag orkar. Jag tror att det är ungefär 8 mil dit också. Skulle vilja hitta lite tallrikar och skålar från Orrefors; Påfågel av Lasse Hellsten. Ibland har man tur… Hittade ju en hel hög med hans ”Eden” i somras. Och andra tallrikar som jag vll ha, både från Pukeberg och Kosta. Sen skulle jag också vilja ramla över nån slags gammalt skåp eller hylla som skulle passa perfekt till mina garner. Ja, det blir nog en tur imorron, det känns nästan som om det är absolut nödvändigt.

Jag känner mej alldeles överväldigad av all min nya frihet efter sex veckors instängdhet. Och att jag kan köra iväg själv och gå och handla var länge sen. Visst har jag kunnat det, men jag har ju tidigare fått så fruktansvärt ont när jag går, så jag har ju inte kunnat gå runt i affärer. Nu har jag visserligen kryckan och blir lite trött, men får inte ont alls på samma sätt. Förut har jag behövt ha med mej nån som kan hjälpa mej hela tiden; att bära, att gå mina ärenden osv. Nu kan jag själv 😀 Underbart!

Ligger nu i sängen med datorn och vilar min trötta kropp. Men det känns så bra. Både med att det går framåt med benet och att jag har börjat på ett jobb som kommer att bli så utvecklande och stimulerande. Happiness.