Idag vaknade jag av att det ringde på dörren och att någon knackade på. Min första tanke var ”Nä, jag skiter i det, jag har sovmorron” 🙂 Sen bankade det på dörren igen, så jag slängde på mej en kofta för att se vem som var så morronpigg. då stod det en liten sotarnisse där. 🙂 Hade inte fått något meddelande om detta, eller så har det kommit bort bland all reklam. Fick slänga på mej onepiecen och hjälpa till att rota fram stegen och stänga av pannan. Men! Inte helt fel att bli väckt en sån underbar morgon som denna. Nu har sotaren gått, jag har ätit frukost och de lanande sjusovande barnen uppe på vinden verkar ha lyckats somna om, det är tyst däruppifrån.
Såhär såg det ut från mitt ena sovrumsfönster när jag drog upp persiennen:
Kanske bra att komma upp innan tio för en gångs skull 😉
Idag är det exakt ett år sen vi flyttade in i huset. På kvällen åt vi pizza då och det var allmänt kaos. Ungarna hade med kompisars hjälp satt upp sina nya sängar och bäddat. Tänk vad tiden gått fort, men ändå inte. Jag hade tänkt göra nån slags summering av året som gått, men har haft fullt upp med livet 🙂 Kan dock konstatera att det varit en hel del upp och ner och att man tagit sej igenom saker som har fått en att dö på insidan om och om och om igen. Och jag tror fortfarande att det kan hända att man råkar ut för det. Men det är ju ändå så att dalarna blir mer sällsynta och kanske lika djupa, men man har lärt sej nån slags strategi för att ta sej upp ur dom fortare.
Det gångna året har gett mej ett helt nytt liv, på både gott och ont, mest gott. Jag har visat mej vara otroligt stark. Ibland känns det som om man klarar av vad som helst efter att ha tagit sej igenom något sånt här. Samtidigt har jag funnit glädjen i mej själv och börjar hitta tillbaka till den jag är och borde kunnat vara hela tiden. Jag har träffat vänner, både nya och gamla och har förstått vad det är värt att ha dessa vänner. Jag har utmanat mej själv och gjort saker som jag inte gjort tidigare och blivit starkare av det också. Resan till Grekland med ungarna som blev en massa tårar för mej. Resan till Turkiet med ungarna som var helt underbar. Allt roligt vi har haft och gjort och vad vi har kämpat, både ungarna och jag. Och alla svarta hål jag ramlat ner i och kravlat mej upp ur. Många tårar och mycket ältande med vänner och andra.
Jag är modig och stark! 🙂
När barnen kom idag så blev det påskäggsjakt, som är lika roligt för den här mamman som för barnen. Sen åt vi ettårsmiddag, grillade revben förkokta i crockpoten, hur gott som helst. Tyvärr blir man ju mätt på en gång. Alltid lika härligt när barnen kommer.
Igår var jag och tittade på när sonen spelade på rökig rockklubb i grannstaden. Superkul att hamna på ett ställe som påminde om alla hak man varit på under sin ungdom. Publiken var blandad och naturligtvis var jag superstolt över min duktige son. Filmade lite, här är sista låten på deras spelning (texten fortsätter under videon):
När jag skulle köra hem efter konserten kom det fram en liten tjej, halvfull med en ölburk i handen, och frågade efter vägen in till stan. Jag frågade om jag skulle köra in henne, tänkte att det ju kunde hända vad som helst annars med den lilla tjejen. Raskt dök det upp två killar som också ville åka med 🙂 Men dom var så evigt tacksamma för att få skjuts till stadshotellet, där dom skulle festa vidare. 🙂 Själv åkte jag hem och tog mej ett glas vin och åt riskakor. Sen sov jag gott långt fram på dagen.
Och idag var jag på min älskade loppis, som nu invarderades av danskar och hipster-skägg från Sthlm 🙂 Nu är det slut på loppis-vinterfriden. Fick köa både för att komma in och för att få betala och komma ut. Hittade inte så mycket heller, det var för mycket folk. Men det är alltid kul att åka dit i alla fall. Men några glas från Orrefors, ett par fat, små skålar med tillhörande skedar från Svenskt tenn och lite krimskrams blev det.
På kvällen kom finaste Z och fikade och det är alltid ett rent nöje. Vi har inte hunnit träffas så mycket som vi brukar, vi får passa på när vi kan och framför allt orkar 😉 Hon hade sin lilla tjej med sej som fick ett snabbt ihopslängt påskägg. 🙂
Nu sitter jag här i mitt välstädade, väldoftande hus med stearinljusen tända, katten i fåtöljen, ungarna i sina rum med påskäggen och allt sitt. Ska försöka hitta nån ny serie på Netflix, har kollat klart på mina nu. (Blacklist och House of cards). Ska fixa lite popcorn eller te kanske. I högtalarna idag snurrar Amys cd ”Back in black”. I totally love it. Och henne också. Tragiskt litet liv. Ska kolla in dokumentären om henne, har den på datorn, men kan inte riktigt förmå mej, tror man blir lessen. Kanske imorron.
Idag förtjänade jag verkligen en tjuvstart på advent. Full rulle på jobbet hela dagen, sen hem till mina älskade barn i mitt älskade hus. Där hjälptes vi åt med matlagning, disk och inbärning av 52×16 kilo pellets. Duktiga killar! Sen la jag mej i badet för att varva ner och nu en äppelglögg och lite pre-adventsmys framför brasan – i nyrengjord keddy. Äppelglöggen var f.ö. supergod.
Två arbetsdagar kvar den här veckan, eftersom jag tagit ledigt på fredag när barnen är lediga. Måste handla, baka och adventspynta. Myyyys.
F.ö.: så ställs man hela tiden inför nya utmaningar i livet. Men ju fler utmaningar man klarar av desto starkare blir man. Och om man inte vågar visa sej svag så kan man aldrig bli stark! (Eller?). Att gömma sin svaghet och inte låtsas om den äter nog upp en inifrån. Tror ff på ”Face everything and rise”. Man besegrar lager efter lager av rädsla för att transformeras till något starkare. Men fy fan vad jobbigt det är medan man är mitt i det.
Är så himla glad att jag kostade på mej att installera keddyn, den värmer verkligen upp hela huset (den är ju i källaren, så den värmer skorstensstocken hela vägen upp, dessutom stiger ju värmen). Supervarmt blir det. Bästa myset i världen dessutom. Well, ligger i topp med utejacuzzi under stjärnklar himmel. Tillsammans med en vinkväll mitt ute i kolsvarta skogen utan en enda gatlykta inom synhåll.
Jag vet inte om det är något tillfälligt, men efter att vara helt bekymmersfri i min opererade höft, till och med besiktigad och godkänd ett år efter operationen, har jag börjat få ont i den andra höften. Jag hoppas på att det är inbillning eller nån felbelastning p.g.a. hälsporren eller nåt. Annars är det bara att börja om med allt elände från början. Men den här gången kommer jag icke att vänta så länge med operationen om jag kan låta bli. Kan ju inte gå och ha ont när jag ska sköta ett hus själv med allt vad det innebär. Även om jag har fantastisk hjälp av barnen. Vi får väl se om det inte bara kan gå över.
Lyssnar ff på ”Alice” med Sisters.
Annars på topplistan just nu: barn som mår bra, rödvin framför brasan, läsmys, lugna stunder, vänskap, kärlek, start på glöggsäsongen, julmånad!, mod, styrka, sökandet efter det innersta.
Ser fram emot jul förstå gången i huset med familjen och även emot nyårsfirandet med nära, onära och kära.
Citat av Martin Luther King:
Du är inte bara ansvarig för det du säger, utan även för det du inte säger.
Mitt i fredagsmyset så stannade pannan. Mitt fel: har glömt fylla på pellets i veckan, har varit något ofokuserad. 😉 Som tur var hade jag inte hunnit börja på vinet, då hade det verkligen gått åt pipan. Anyways: som tur var kom jag ihåg hur den snälle pelletsmannen visade mej hur man skulle göra om detta hände (precis när jag flyttade hit). Lite trixande med matarskruv, sladdar och plåthinkar och: Voíla! Nu är det varmt och gött igen och fredagsmyset är i full gång.
För exakt ett år sen åkte jag hem från sjukhuset efter operationen. Minns hur fruktansvärt skönt det var att slippa tanternas tjatter. Och hur fruktansvärt läskigt det var att ta sej in i bilen. Ja, vilken grej det var. Har liksom inte tänkt på det som var förräns nu….
Och så: för exakt ett halvår sen, 26 mars, flyttade jag ”hemifrån”. Ja, nu har jag såklart ett nytt hem som jag är nästan löjligt kär i, men då…. Jobb, packa, packa upp, organisera, städa, skruva, käka pizza…. Vilket äventyr även det var. Men vi fixade det, jag och barnen! Och nu är det hemma här. Myser i höstrusket och går för det mesta omkring och småmyser…. 🙂
Ja, man vet tydligen aldrig var man är på väg. Och tur är väl kanske det… Men på nåt underligt vis så klarar man ju det man måste och ”what doesn´t kill you makes you stronger”, så är det verkligen.
Nu kan det få bli kallt, nu har jag beställt pellets. Får dom levererade in i garaget, hur smidigt som helst. Sen bär barnen in dom källarvägen direkt in i pannrummet. Ypperligt! 🙂 Jag har bara köpt två pallar sen jag flyttade hit, trodde det skulle gå åt mycket mer. Visserligen har det varit sommar, men våren var ju kall och sommaren var ingen hit heller. Ska bli intressant (eller inte) att se hur mycket det går åt i vinter. Det har funkat bra hittills iaf. Med sotning och allt 😉
Vilken kväll! Efter jobbet åkte jag och köpte syltburkar och socker, hem och lagade mat till hungriga barn, sen diska (har ff inte köpt någon diskmaskin, kan inte riktigt motivera kostnaden för mej själv). Kokat sylt på 3 kg lingon (tack, mamma), renoverat radiatorventiler på de flesta av elementen på övervåningen (!!!). Några behöver tas itu med lite ytterligare, men än så länge är det ingen panik. Fyllt på pellets och sotat pannan. När jag höll på med elementen såg jag att ungarnas toalett behövde städas, sagt och gjort. Har hängt en tvätt, vikt det som var i torktumlaren och satt på en maskin. Tagit fram kläder, imorron ska vi upp extra tidigt, ett av barnen ska till tandläkaren tio över sju. Nu har jag tagit en dusch och slängt mej i soffan. Allt detta innan klockan nio! Jag som var så trött 🙂
Söndag idag, helgerna går fort. Fullt hus hela helgen, både barn och vuxna. Det gillar jag! Idag är det söndag och huset är fortfarande fullt med 14-åringar. Solen skiner och efter att ha jobbat i trädgården hela dagen igår känner jag att jag med gott samvete kan lata mej hela dagen. Om jag kan 😉 Det började inte så bra, efter frukosten med fullt bord satte jag igång att diska och nu har jag bakat hallongrottor. Provade några med apelsinmarmelad, vi får se hur det blir.
Ikväll ska barnen till sin pappa, så nu väntar en vecka utan barn. Saknar dom redan. Har rätt mycket att fixa, så förhoppningsvis går tiden fort.
Igår började brandvarnaren i källaren blippa sådär irriterande då och då, som dom gör när batterierna håller på att ta slut. Sånt han man ju aldrig behövt bry sej om förut, så det fick jag ju ta tag i, men herrgud, det var ju hur lät som helst. Bara ta ner och skicka stor-sonen i bil till affären för att köpa batteri + reservbatteri och sen upp med den igen. Piece of cake! 🙂 Behövde inte ens en stol att stå på. Så nu kan jag det också. Man lär sej mycket när man har eget hus. Igår när jag rensade i en av rabatterna så hittade jag egen potatis 🙂 Säkert har någon slängt gamla potatisar där nån gång… Ska festa på dom imorron, tror jag.
Efter lunch kom en kollega, som också är en granne, och skrek: ”Du har ingen häck!!!” 🙂 Hon hade varit hemma på lunchen och då hade de redan hunnit såga bort eländet. Fyrtio meter bergtall – byebye! Jag sågade bort tre stycken (ca 2 meter) och det tog över en timme….. Värt varenda spänn om ni frågar mej. Jag vågade nästan inte åka hem från jobbet, för jag var så nervös över hur det skulle se ut. Men det är underbart. En helt ny tomt. Visst, mer insyn, men jag ska ju plantera annat i sluttningen så småningom.
Här är före och efter-bild från köksdörren:
Nu måste jag börja planera hur det ska se ut sen. Vissa grejer kan man väl plantera nu på hösten, tror jag. Funderar på bärbuskar, gullregn, höstflox, olika blommande buskar, kanske schersmin. Några marktäckare. Vilken tur att jag hitta nån som var så effektiv och duktig, de hade till och med sopat gatan efter jobbet och tagit bort allt gammalt skräp som låg och de buskar som jag sågat ner. Nu blir det ju roligt att tänka på hur fint man kan göra. Ett enda minus. Alla som går förbi ser en när man ligger i hängmattan. Där får jag plantera något snabbväxande. 🙂 Discokulan kommer till sin full rätt i plommonträdet nu:
Plommonträdet dignar f.ö. av plommon nu. Jag hittade ett par mogna, dom är supergoda. Men hur ska man hinna plocka alla plommon och vad ska man göra med dom? Får ta med till jobbet och ge bort. Men lyxigt att ha gratis frukt i trädgården, dessutom så god! Underbart!
Idag var jag på torget, torgdag på tisdagar i vår lilla stad. Riktigt mysigt med massa folk och solen sken. Blommorna inköpta förra veckan hade precis vissnat så nu byttes de ut mot rosa gladiolus (har jag lärt mej att de heter) och helt underbara rosor. Blommorna är hur billiga som helst nu, så det kan man kosta på sej. Härligt med soliga kvällar, även om man jobbar hela dagen.
Idag var det ju skolstart också, barnen är lite medtagna efter att ha gått upp så tidigt…. 🙂 Men det blir bra med vardag igen. Får ge dom extragoda frukostar den här veckan, så blir det lite lättare på morgonen.
Ser fram emot helgen då det får lov att hinnas med lite trädgårdsfix och grillning, hoppas vädret håller i sej. Underbart skönt att vara av med den gräsliga häcken och alla eländiga insekter som bodde där. Katten är lite förundrad dock, hon hade ju precis bott in sej i allt det nya. Jag hittade henne sittandes i trädgården gnagandes på ett revben. Var kom det ifrån??? Livets små mysterier 🙂 Tänk att det kan gå så fort. Nedsågning, städning och bortforsling på en förmiddag. Proffsigt!
Ikväll kommer barnen, äntligen! 🙂 På tisdag börjar skolorna igen, då blir det vardag. På gott och ont. Och äntligen har sommarvärmen kommit, men det är ju lättare att gå till jobbet när det är soligt och fint också.
Nu har det gått 6 1/2 månad sen vi skickade in skilsmässopapprena. Fyra månader sen jag flyttade. Jag har verkligen funnit mej till rätta i huset och jag fullkomligt älskar att bo här. Konstigt hur anpassningsbar man är. Om nån förra sommaren skulle säga att jag skulle vara med om operation, jobb-byte, skilsmässa, flytt, dödsfall i släkten, så skulle man ju inte riktigt ha kunnat fatta det.
Men nu känns det bra. Det har ju varit lite känslomässig berg- och dalbana sen vi skildes och allt man gör första gången själv, sånt som man alltid varit två om tidigare, har varit jobbigt. Men det är verkligen så: ”what doesn´t kill you makes you stronger”. Och när man väl har kommit så långt att man kan gå in i sorgen och saknaden, som man ju trots allt lever med ff, utan att det gör ont, då är man nog en bra bit på väg tror jag. Och istället för att bli bitter, arg och ledsen ska man vara tacksam och se det positiva. ”Train your mind to see the good in every situation”. Läste ett bra citat nånstans och insåg plötsligt att ”Ja, men SÅ är det ju! Citatet löd: ”A few bad chapters doesn´t mean your story is over”. Exakt! Nu börjar nya kapitel! (Konstigt att alla citat låter bättre på engelska). Viktigt att vara noga med vem man låter skriva på de blanka bladen bara. Man tänker nog till både en och två gånger innan man låter sej bli styrd av någon annan.
Har en idé om att skaffa nån fin anteckningsbok och varje dag skriva upp tre saker som man är tacksam för. Jag börjar här idag.
Idag är jag tacksam för:
* att jag var modig och vågade köpa det här underbara huset där jag kan styra och ställa precis som jag vill.
* att jag har alla möjligheter och kan göra vad jag vill, när som helst.
* att mina ”små” barn kommer till mej idag.
Och idag var jag på min älskade loppis, som nu invarderades av danskar och hipster-skägg från Sthlm 🙂 Nu är det slut på loppis-vinterfriden. Fick köa både för att komma in och för att få betala och komma ut. Hittade inte så mycket heller, det var för mycket folk. Men det är alltid kul att åka dit i alla fall. Men några glas från Orrefors, ett par fat, små skålar med tillhörande skedar från Svenskt tenn och lite krimskrams blev det.
