Amazing

Inget har hänt på två år.

Samma tankar, samma argument, samma felaktiga logik, samma fabriceringar av sanningar, samma supersnurriga återberättelser av vad som hänt och inte. Tiden kanske har stått stilla eller nåt. En tankekedja som slutar innan den ens knappt har hunnit börja tros vara en djup insikt. När argumenten tryter kommer elakheterna och personangreppen. Ordens mening förklaras vara en annan än den är, ord med helt olika betydelser förklaras betyda samma sak. Känslor och rädslor projiceras på andra utan minsta insikt. Allt eget personligt ansvar för händelser frånsägs helt. Slutligen påstås syftet med dagens resonemang ha glömts bort inom en halvtimme, antagligen på grund av kommunikationssvårigheter eller brist på förklaring eller vad det nu kan bero på. Alltihop oerhört frustrerande.

Sweet baby Jesus! 🙂

Vad jag hade önskat av dagen var kanske en bekräftelse på förståelse för att det fanns fler sanningar än en, men fick istället insikten om att någon sådan förståelse aldrig kommer att kunna väntas. Move on! Vänskapen var en chimär. Sad but true.

Förutom ovanstående fullkomligt surrealistiska upplevelse så har jag hunnit med massor idag med tvätt och sopor och allt sånt där småfix som man aldrig hinner annars. Solen ger energi. 🙂 Måndag imorron, maten är planerad och beställd. Pellets beställda. Trädgården fixad. Huset städat. Livet kanske inte är så illa ändå? 🙂

Kollade också idag om häcken, som planterades i höstas, har klarat vintern och det kommer små, små gröna skott på iaf några av plantorna, så dom är nog på gång.

Well, peace out. This too shall pass…

Mer än två år sen

Läste det här gamla inlägget från i somras: http://annakolis.se/?p=4041 och blir imponerad av hur klok jag är. 😊 Nu har det gått ytterligare ett halvår och nu är det drygt två år sen skilsmässopapprena skickades in, snart två år sen jag flyttade. Och ff blir man ledsen ibland. Och trött. Man är ensam. När det blåser kallt och när man inte orkar och när man behöver hjälp. Då är man ensam. Barnen finns, vännerna finns. Men det är bara jag som driver Familj AB. Ensam om alla beslut (thank god!), ensam om alla husreparationer, ensam om ansvaret för att allt blir gjort som måste göras, ensam om att fundera framåt. Allt detta på gott och ont. Saknaden efter självklarheten som fanns efter 18 år ihop drabbar en ff ibland. Sveket drabbar ännu hårdare. Min bästa vän. Som ljög och svek. Som visade sej inte alls vara min bästa vän. Man kan undra hur man motiverar ett sånt svek för sej själv, men det kommer jag aldrig att få veta. Det var väl därför jag inte ens blev lyssnad på, för om man inte diskuterar och tar till sej vad andra säger kan man ju göra sin version av historien till en sanning. Men riktigt så enkelt är det ju inte här i världen.

Man får samla ihop sej, sträcka på sej och vandra vidare. Man får tänka på vad som är viktigt och att allt det som är viktigast finns kvar; barnen. Och att man har makt över sitt eget liv. Att man inte behöver rätta sej efter någon annans underligheter. Att man har frihet. Frihet att göra precis det som faller en in precis när man vill. Frihet att tycka och tänka och säga vad man vill. Frihet att umgås med vem man vill. 

Lite vemodigt just nu, men skyller på årstiden, tröttheten och en del andra faktorer. Behöver sol, energi, utmaningar. Ifrågasätter allt och tänker på vikten av att vara sann mot sej själv och det man tror på. Viktigare än någonsin. Är glad att jag blivit så stark. Letar nya vägar. Allt vägletande kan ibland bli förvirrande och det är väl då man saknar den förankring man hade med någon vid sin sida som kände en utan och innan. Men förvirringen brukar klarna efterhand har jag lärt mej 😊. Och när man tänker efter kanske det egentligen bara var begränsade att ha någon vid sin sida. Det beror ju självklart på vem det är såklart. Att känna att man inte vågar vara så bra som man egentligen är för att den vid ens sida kan få mindervärdeskomplex. Att begränsa sej för att ta hänsyn till att någons underliga idéer.

Well. Rock on! Det hjälper att skriva av sej. Jag tror det hjälper att gå på loppis idag också. 😊

Vår, grillning och en klassiker

Idag blev det sovmorron. Väckte barnen (som ALDRIG ville vakna) vid 12… Sen har vi grillat två gånger idag ute i solen, jättemysigt, men ff kallt. Idag tog jag också ÄNTLIGEN itu med alla hängande taklampelsaddar och spikade upp dom. Nåt som jag gått och retat mej på men inte orkat ta tag i.  Men nu är det gjort.
Fyndade ju ett litet hörnskåp igår på Erikshjälpen och det gör sej perfekt i mitt sovrum. Det var precis det som fattades. Behövdes inte ens målas, det var liksom färdigmålat precis som jag ville ha det. En bukett blommor och lite rosljus ovanpå, sen blev det perfekt.
Fick idag tips om att anmäla mej till ICA-klassikern, så det gjorde jag efter ett par sekunders övervägande. Det borde till och med jag klara av. Man gör en vanlig klassiker, men man har ett år på sej… Ska bli kul! 🙂 Här kan man läsa mer. Tack för tips och pepp, L!

Och igen: Tack kära vänner som fångar upp mej när jag faller. <3 Ni vet vilka ni är. <3 🙂

Dagens låt: MCR med ”Cancer” i en fin akustisk version med fina Gerard på sång…

 

Att förvarna om kommande elände? Glädje? Förtvivlan?

Hittade den här bilden nånstans. Den fick en verkligen att fundera. Vad skulle man ha sagt till sej själv för ett år sen, för att förbereda sej själv för det som komma skulle. ”You vill die a hundred times on the inside”. ”Du kommer att blir en true super-woman”. Nä, jag vet inte vad man skulle ha sagt. Måste fundera lite på det…

prepare

I´m a woman – what´s your superpower?

Hade tänkt mej en fantastisk sovmorgon idag, men vaknade tidigt. Frukost i sängen. Sen upp för att städa. Dammat alla prydnadssaker, dammsugit, våttorkat, duschat av alla blommor, putsat av glasbord och speglar, torkat lister och element och ramar, flyttat tv, kopplat in x-box, sorterat sladdar, tvättat, bytt klädsel på köksstolarna, diskat tre dagars disk, skakat mattor. Åtta timmars städ med en timmes lunchrast. Är helt slut. Fick tömma dammsugaren tre gånger. Sitter nu i mitt hus som doftar av Ajax och av doftljusen från IKEA. Mätt och belåten (äntligen). Nybadad. Har lite småstäd kvar, men det tar jag imorron. Härligt att ha det gjort och underbar känsla efteråt.

Så mycket annat har jag inte hunnit med idag. Har funderat mycket medan jag städade. Men inte vet jag om man blir nåt klokare av allt funderande. Här är nåt som kan förhindra skilsmässor iaf:

simple

 

Imorgon städar jag det som är kvar (på övervåningen), byter lakan och betalar räkningar. På kvällen ska jag på konsert, återkommer med recension. 🙂

Dagens låt får bli Muse med ”Panic station”. Älskar den röda fluff-jackan 🙂  Längtar till konserten i juni, det blir nog en upplevelse.

Månen igen och lyssna på boken!

Well, inatt är det fullmåne, ”full crow moon”. Imorron är det månförmörkelse i Vågens tecken. Mycket happenings med månen nu. 🙂

Har nu lyssnat klart på Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”. Man undrar om alla krisande medelålders män fungerar exakt likadant när dom vill skiljas. Om dom säger samma saker, gör samma saker, tänker samma saker. Skrämmande likheter i händelseförlopp och vad som sägs och inte. Tidsrymderna stämmer. Tanklösheten, självupptagenheten, till och med hörlurarna, allt. Hur underligt som helst. Kan bara rekommendera den om du vill känna igen dej efter en skilsmässa. Kändes skönt att helt plötsligt inte vara ensam om att ha gått igenom det. Smärtan, sorgen, hopplösheten, kampen. Hon beskriver allt som man går igenom, man tror att det är man själv som skrivit ibland… Underligt. Finns på Storytel, förstås.

Skärtorsdag imorron, vilket innebär ledighet sen. Jag ska ju vara ledig hela nästa vecka, ska bli hur skönt som helst. Hinna tänka ikapp sej och fixa lite hemma, vårstäda, pyssla lite, ta barnen till frissan, nån liten utflykt hit eller dit. Bara att kunna ta dagen som den kommer är helt ovärderligt, tycker jag. Längtar efter barnen… Vi påskpyntade förra helgen, så dom hann se lite påskkärringar iaf, och dom hänger ju kvar när dom kommer. 🙂

Har gått kurs i två dagar, och som vanligt när man lär sej nåt nytt, så snurrar det i huvudet. Men kul-snurr! 🙂 Blev inspirerad och har ansökt till en massa roliga kurser i höst, får se om man orkar läsa nåt och om man kommer in på nåt vettigt. Också alltid roligt att lära känna lite nytt folk på utbildningarna.

En liten tur till IKEA blev det också idag, påfyllning av doftande värmeljus och servetter. Som vanligt 😉

Dagens låt blir ”People ain´t no good” med finaste Nick Cave (man får bortse från den polska texten i videon 😉 ):

Women who runs with the moon

Ramlade över så fin liten text på Facebook:

Kiss your own fingertips
and hug your own curves.
You are made of waves and honey
and spicy peppers when it is necessary.
You are a goddess,
I hope you haven´t forgotten.

Ingen låt idag, har bara lyssnat på ljudbok med Martina Haag; ”Det är något som inte stämmer”, och det återkommer jag alldeles säkert till.

Tjing! 🙂

Vad allting är underligt

Var på besök i exets nya hus för första gången sen han flyttade dit. Det var det underligaste jag varit med om. Ett främmande hus fyllt med grejjer som jag fyndat på loppis, som jag slipat på och målat, som jag köpt, släpat hem och skruvat ihop ensam eller tillsammans med barnen, mattor som jag valt till ungarna, foton som jag tagit i ramar som jag köpt på hyllor jag valt, lampor som jag hade innan jag ens fick mitt första barn, sängar som jag sovit i, tv:n som jag tittat på i timmar, soffan som jag satte ihop under många svordomar, bordet som jag har skurat med såpa och rotborste, byrån jag fyndade på loppis, lavalampan jag gav bort i julklapp, gardiner jag sytt, soffbord jag skruvat ihop, stolarna jag satt ihop och stolarna jag klätt om.

Very, very strange. Allt detta i ett helt främmande hus. Som nån slags Alice i underlandet. Well, nu vet jag ju iaf hur det ser ut där mina barn är varannan vecka. Men det var en mycket märklig upplevelse. Det var skönt att åka till mitt underbara hem sen 🙂

Har ett projekt på gång, ska bygga en projektor till min iphone, måste skaffa ett förstoringsglas bara. Hittade en bra ritning, tror jag, här. Vi får se om det funkar, ska bli spännande. Har en plan nämligen, får se om jag kan genomföra den 🙂

Nu är det soffmys och filmtajm! Hoppas den förvirrade känslan seglar vidare 😉 Får köra affirmationer och tacksamhetsbok sen.

Idag är det Amy som gäller, här bjuder jag på ytterligare en låt:

Tjuvstart på advent

tjuvstartIdag förtjänade jag verkligen en tjuvstart på advent. Full rulle på jobbet hela dagen, sen hem till mina älskade barn i mitt älskade hus. Där hjälptes vi åt med matlagning, disk och inbärning av 52×16 kilo pellets. Duktiga killar! Sen la jag mej i badet för att varva ner och nu en äppelglögg och lite pre-adventsmys framför brasan – i nyrengjord keddy. Äppelglöggen var f.ö. supergod.

Två arbetsdagar kvar den här veckan, eftersom jag tagit ledigt på fredag när barnen är lediga. Måste handla, baka och adventspynta. Myyyys.

F.ö.: så ställs man hela tiden inför nya utmaningar i livet. Men ju fler utmaningar man klarar av desto starkare blir man. Och om man inte vågar visa sej svag så kan man aldrig bli stark! (Eller?).  Att gömma sin svaghet och inte låtsas om den äter nog upp en inifrån. Tror ff på ”Face everything and rise”. Man besegrar lager efter lager av rädsla för att transformeras till något starkare. Men fy fan vad jobbigt det är medan man är mitt i det.

Är så himla glad att jag kostade på mej att installera keddyn, den värmer verkligen upp hela huset (den är ju i källaren, så den värmer skorstensstocken hela vägen upp, dessutom stiger ju värmen). Supervarmt blir det. Bästa myset i världen dessutom. Well, ligger i topp med utejacuzzi under stjärnklar himmel. Tillsammans med en vinkväll mitt ute i kolsvarta skogen utan en enda gatlykta inom synhåll.

Jag vet inte om det är något tillfälligt, men efter att vara helt bekymmersfri i min opererade höft, till och med besiktigad och godkänd ett år efter operationen, har jag börjat få ont i den andra höften. Jag hoppas på att det är inbillning eller nån felbelastning p.g.a. hälsporren eller nåt.  Annars är det bara att börja om med allt elände från början. Men den här gången kommer jag icke att vänta så länge med operationen om jag kan låta bli. Kan ju inte gå och ha ont när jag ska sköta ett hus själv med allt vad det innebär. Även om jag har fantastisk hjälp av barnen. Vi får väl se om det inte bara kan gå över.

Lyssnar ff på ”Alice” med Sisters.

Annars på topplistan just nu: barn som mår bra, rödvin framför brasan, läsmys, lugna stunder, vänskap, kärlek, start på glöggsäsongen, julmånad!, mod, styrka, sökandet efter det innersta.

Ser fram emot jul förstå gången i huset med familjen och även emot nyårsfirandet med nära, onära och kära.

Citat av Martin Luther King:

Du är inte bara ansvarig för det du säger, utan även för det du inte säger.

1/2 år sen och ett år sen

För exakt ett år sen åkte jag hem från sjukhuset efter operationen. Minns hur fruktansvärt skönt det var att slippa tanternas tjatter. Och hur fruktansvärt läskigt det var att ta sej in i bilen. Ja, vilken grej det var. Har liksom inte tänkt på det som var förräns nu….

Och så: för exakt ett halvår sen, 26 mars, flyttade jag ”hemifrån”. Ja, nu har jag såklart ett nytt hem som jag är nästan löjligt kär i, men då…. Jobb, packa, packa upp, organisera, städa, skruva, käka pizza…. Vilket äventyr även det var. Men vi fixade det, jag och barnen! Och nu är det hemma här. Myser i höstrusket och går för det mesta omkring och småmyser…. 🙂

Ja, man vet tydligen aldrig var man är på väg. Och tur är väl kanske det… Men på nåt underligt vis så klarar man ju det man måste och ”what doesn´t kill you makes you stronger”, så är det verkligen.