2 veckor sen operation
Idag var jag och tog bort agrafferna på vårdcentralen. Det var hemskt! Först var det äventyret att krångla sej i och ur bilen. Sen väntan bland massa hostiga människor i väntrummet (vill INTE bli förkyld nu också). Sen skulle dom bort. Bort med förbandet, som jag har haft på mej i två veckor. Och där var det. Det var inte så att det var nåt fel på såret eller att det var infekterat eller så, det var bara lite chockartat att verkligen SE det. Och hur mycket agraffer som helst att ta bort. Nu känner jag mej som om jag måste vara superförsiktig för att såret inte ska gå upp igen. Men så är det väl kanske inte. Distriksköterskan tejpade lite och satte på ett nytt förband som hon tyckte jag kunde ha veckan ut eller så. Jag känner ju direkt att det inte sticks i såret längre, så det är ju skönt. Kanske känns bättre imorron när man hunnit sova lite, har inte sovit nån tupplur idag, har inte hunnit, och känner mej helt färdig.
När jag kom hem så ringde dom från ortopeden på sjukhuset för att höra hur det gick för mej, mycket bra att de ringer och kollar upp en! Jag frågade om jag kunde trappa ned medicinerna nu, och hon tyckte jag kunde prova iaf.
Det dimper ner räkningar varje dag. Igår 300 spänn för sjukhusvistelsen, idag 158 för kryckorna och 263 för griptång och strumppådragare. Inte mycket, det är en fantastisk sjukvård vi har i Sverige! Vi kollade för skojs skull upp vad en höftoperation skulle kosta i USA, nu minns jag inte, men tror att det var ca 250 000 kr. Hua! Så man ska väl vara glad att man bor här när man råkar ut för sånt här…
Ja, nu är det bara att hoppas att läkningen fortsätter som den ska. Är fortfarande lite chockad av såret. Usch!
Lämna ett svar