Amazing

Inget har hänt på två år.

Samma tankar, samma argument, samma felaktiga logik, samma fabriceringar av sanningar, samma supersnurriga återberättelser av vad som hänt och inte. Tiden kanske har stått stilla eller nåt. En tankekedja som slutar innan den ens knappt har hunnit börja tros vara en djup insikt. När argumenten tryter kommer elakheterna och personangreppen. Ordens mening förklaras vara en annan än den är, ord med helt olika betydelser förklaras betyda samma sak. Känslor och rädslor projiceras på andra utan minsta insikt. Allt eget personligt ansvar för händelser frånsägs helt. Slutligen påstås syftet med dagens resonemang ha glömts bort inom en halvtimme, antagligen på grund av kommunikationssvårigheter eller brist på förklaring eller vad det nu kan bero på. Alltihop oerhört frustrerande.

Sweet baby Jesus! 🙂

Vad jag hade önskat av dagen var kanske en bekräftelse på förståelse för att det fanns fler sanningar än en, men fick istället insikten om att någon sådan förståelse aldrig kommer att kunna väntas. Move on! Vänskapen var en chimär. Sad but true.

Förutom ovanstående fullkomligt surrealistiska upplevelse så har jag hunnit med massor idag med tvätt och sopor och allt sånt där småfix som man aldrig hinner annars. Solen ger energi. 🙂 Måndag imorron, maten är planerad och beställd. Pellets beställda. Trädgården fixad. Huset städat. Livet kanske inte är så illa ändå? 🙂

Kollade också idag om häcken, som planterades i höstas, har klarat vintern och det kommer små, små gröna skott på iaf några av plantorna, så dom är nog på gång.

Well, peace out. This too shall pass…