Läste det här gamla inlägget från i somras: http://annakolis.se/?p=4041 och blir imponerad av hur klok jag är. 😊 Nu har det gått ytterligare ett halvår och nu är det drygt två år sen skilsmässopapprena skickades in, snart två år sen jag flyttade. Och ff blir man ledsen ibland. Och trött. Man är ensam. När det blåser kallt och när man inte orkar och när man behöver hjälp. Då är man ensam. Barnen finns, vännerna finns. Men det är bara jag som driver Familj AB. Ensam om alla beslut (thank god!), ensam om alla husreparationer, ensam om ansvaret för att allt blir gjort som måste göras, ensam om att fundera framåt. Allt detta på gott och ont. Saknaden efter självklarheten som fanns efter 18 år ihop drabbar en ff ibland. Sveket drabbar ännu hårdare. Min bästa vän. Som ljög och svek. Som visade sej inte alls vara min bästa vän. Man kan undra hur man motiverar ett sånt svek för sej själv, men det kommer jag aldrig att få veta. Det var väl därför jag inte ens blev lyssnad på, för om man inte diskuterar och tar till sej vad andra säger kan man ju göra sin version av historien till en sanning. Men riktigt så enkelt är det ju inte här i världen.
Man får samla ihop sej, sträcka på sej och vandra vidare. Man får tänka på vad som är viktigt och att allt det som är viktigast finns kvar; barnen. Och att man har makt över sitt eget liv. Att man inte behöver rätta sej efter någon annans underligheter. Att man har frihet. Frihet att göra precis det som faller en in precis när man vill. Frihet att tycka och tänka och säga vad man vill. Frihet att umgås med vem man vill.
Lite vemodigt just nu, men skyller på årstiden, tröttheten och en del andra faktorer. Behöver sol, energi, utmaningar. Ifrågasätter allt och tänker på vikten av att vara sann mot sej själv och det man tror på. Viktigare än någonsin. Är glad att jag blivit så stark. Letar nya vägar. Allt vägletande kan ibland bli förvirrande och det är väl då man saknar den förankring man hade med någon vid sin sida som kände en utan och innan. Men förvirringen brukar klarna efterhand har jag lärt mej 😊. Och när man tänker efter kanske det egentligen bara var begränsade att ha någon vid sin sida. Det beror ju självklart på vem det är såklart. Att känna att man inte vågar vara så bra som man egentligen är för att den vid ens sida kan få mindervärdeskomplex. Att begränsa sej för att ta hänsyn till att någons underliga idéer.
Well. Rock on! Det hjälper att skriva av sej. Jag tror det hjälper att gå på loppis idag också. 😊
Lämna ett svar