– om livet mitt i livet – Livet i Glipan
Fredag efter en helt galen jobb-vecka. Har inte hunnit stanna upp och fundera en enda sekund. Och nästa vecka ser redan i planeringsfasen ut att bli likadan. Men nu är det fredag och helg och barnen är här och vi tänder ljus och myser med höstmörkret utanför. Chipsen och popcornen är inköpta och god fredagsmiddag avklarad. Kissen har redan gått och lagt sej 😉
Man kan ju inte annat än bara älska dom. Och låten <3 Passar rätt bra nu… 🙂
”Feeling Good”
It’s a new dawn
It’s a new day
It’s a new life
For me
And I’m feeling good
Fish in the sea
You know how I feel
River running free
You know how I feel
Blossom in the trees
You know how I feel
It’s a new dawn
It’s a new day
It’s a new life
For me
And I’m feeling good
Dragonfly out in the sun
You know what I mean, don’t you know
Butterflies are all havin’ fun
You know what I mean
Sleep in peace when day is done
And this old world is a new world
And a bold world
For me
Stars when you shine
You know how I feel
Scent of the pine
You know how I feel
Yeah, freedom is mine
And you know how I feel
It’s a new dawn
It’s a new day
It’s a new life
For me
Oh
Freeer than you
Oh
Feeling good
För exakt ett år sen låg jag nyligen uppvaknad i en sjukhussäng, överöst av blommor och choklad av vad jag trodde var en make som älskade mej. Tänk vad livet kan förändras och vad fort ett år går. Nu sitter jag frånskild i ett eget hus med nästan ett års känslomässig berg- och dalbana bakom mej. Det här året har iaf gjort att jag inte har ägnat speciellt stort fokus på operationen, eller att jag har hunnit tänka och känna efter hur jag mår eller att jag har kunnat vara försiktig osv…. Efter ett halvår så bar jag flyttkartonger, packade och packade upp, skruvade ihop grejjer från IKEA, möblerade om, kopplade kablar, sotade panna, bar in pellets osv. Såklart med barnens ständigt hjälpande händer. Utan dom hade jag inte orkat eller så hade det iaf tagit dubbelt så lång tid allting.
Och hur mår jag nu då, ett år efter operationen? Jag tänker faktiskt inte alls på höften längre. Kanske beroende på att jag har fått hälsporre och trilskas med att den ska gå över eller så är det helt enkelt för att jag inte behöver tänka på det längre. Efter flytten fick jag nåt i höften (trochanterit), men det gick över snabbt med nån slags medicinkur. Annars har operationen varit särdeles lyckad! Jag har faktiskt fått ett nytt liv, rent fysiskt. Jag trodde aldrig att jag kunde blir såhär bra efter att ha haft så ont i så många år. Det är helt fantastiskt.
Men dagen idag ägnar jag åt att tänka ett år tillbaka. Fylld av morfin, rädslan att ramla, svårigheterna att röra sej alls efter operationen. Övningarna som man skulle göra, inte ville, men måste. Sprutorna med blodförtunnande varje dag (jag mår ff dåligt när jag hör den ringsignal som jag hade som åminnelse för sprutan). Att man bara kunde sova på rygg.Och så småningom på sidan med massor av kuddar mellan benen. Hur vidrigt det var att ta bort agrafferna. Rädslan att titta på ärret för första gången (det är rätt fint nu).
Nu är jag nästan precis som vem som helst. Nästan. 🙂 Tänk vilka mirakel dom kan åstadkomma! Mycket tacksam att jag är född i Sverige med svensk sjukvård. Det får jag skriva upp i min tacksamhetsbok idag 😉
Nytvättade fönster på hela markplanet, I love it! Det är ett par fönster på vinden och några små-fönster i källaren kvar, men dom får vänta lite. Jämfört med mitt förra boende är det hur smidigt som helst att putsa fönstren här. Man gör det på en halvtimme efter jobbet (visserligen en halvtimme igår och en idag, men anyways). Jag älskar nytvättade fönster, några dagar håller dom sej ju sprillans iaf. 🙂
Tänker att jag ska planera ny plantering där jag tog bort häcken, men tiden räcker inte riktigt till. Har iaf bestämt mej för färger: gult och rosa.
Börjar också få lite sug efter att köra igång lite inneprojekt. Måla, snickra, fixa lite. Det är väl höstvädret som kräver lite innefix och mys. 🙂
Idag har det varit riktigt höstrusk på småländska höglandet. Många tända ljus och bakning av frallor, mest för den goda doften och för myskänslan. 
Är barnen här igen <3
Nu kan det få bli kallt, nu har jag beställt pellets. Får dom levererade in i garaget, hur smidigt som helst. Sen bär barnen in dom källarvägen direkt in i pannrummet. Ypperligt! 🙂 Jag har bara köpt två pallar sen jag flyttade hit, trodde det skulle gå åt mycket mer. Visserligen har det varit sommar, men våren var ju kall och sommaren var ingen hit heller. Ska bli intressant (eller inte) att se hur mycket det går åt i vinter. Det har funkat bra hittills iaf. Med sotning och allt 😉
För två år sen var jag med att köra bakom en timmerbil som krockade med en mötande personbil. Jag var bland de första på olycksplatsen och mannen som körde personbilen var hur skadad som helst, det var hemskt. Jag har sen dess tänkt på hur det gick för honom i princip varje dag, de tillfällen då jag kör förbi olycksplatsen (på väg till jobbet). Visste att han överlevde mot alla odds, men visste inte alls hur det gick för honom.
Idag var jag på en halvdagsgrej med jobbet och då var han där!!! Han satt i rullstol, men kunde gå kortare sträckor. Jag pratade med honom och berättade att jag varit vid olyckan, fick se att det som jag mindes som trasiga köttslamsor nu igen var riktiga kroppsdelar. Helt fantastiskt att se att han klarat sej så bra och att öht stöta på honom. Han hade ff operationer kvar att göra, men ändå…. Så oerhörd känsla att få träffa honom efter allt funderande.
Life works in mysterious ways.
Hörde rykten om en skilsmässa i bekantskapskretsen idag, man reagerar lite extra nuförtin. Tänker bara att det är en lång väg att gå…. Usch!
Well, idag måste en av tacksamheterna i min lilla bok handla om den överlevande mannen på något sätt, såklart. Vad mycket tankar och funderingar som väcks. Igen.
Åh! Hopp om livet! Glädje! Eftertänksamhet och förundran. Tänk om man kunde spara känslor, lägga dom i en liten burk och plocka fram dom när man behövde dom som bäst. Viktigast är att njuta av att man mår bra och att leva med alla sina känslor, vilka det än är. Att vara närvarande i sej själv… Och att trivas där. Ibland är det lättare än vanligt… När allt bara faller på plats på nåt underligt vis.
Livet snurrar på i hög hastighet, det är måndag och fredag och helgerna bara försvinner. Ser med tillförsikt fram emot helgen som innehåller både en massa barn som ska sova över och celebert besök från Sthlm. Kul! <3
Men det känns bra. Ska träffa min mentor imorron och det är alltid nyttigt att reflektera över sitt professionella jag. Sen är det fredagslunchen med bästa Z! 🙂
Nästa vecka är också full rulle, blev inslängd på en Västerås-resa på jobbet utan planering och sen är det fullbokat. Men det är så kul!
Önskar bara att jag hann med lite planering och fixande hemma, vet inte när man ska hinna sånt? Vill måla och köpa lite smågrejjer, fixa i trädgården, välja plantor till min nya häck, plantera lökar till våren, tvätta fasaden och ev. måla den osv osv….
Och virka! Jag vill virka, men har inte varken tid eller sinnesro. Det kommer väl.
Men på det hela taget är det bra nu.
