Ikväll kommer barnen, äntligen! 🙂 På tisdag börjar skolorna igen, då blir det vardag. På gott och ont. Och äntligen har sommarvärmen kommit, men det är ju lättare att gå till jobbet när det är soligt och fint också.
Nu har det gått 6 1/2 månad sen vi skickade in skilsmässopapprena. Fyra månader sen jag flyttade. Jag har verkligen funnit mej till rätta i huset och jag fullkomligt älskar att bo här. Konstigt hur anpassningsbar man är. Om nån förra sommaren skulle säga att jag skulle vara med om operation, jobb-byte, skilsmässa, flytt, dödsfall i släkten, så skulle man ju inte riktigt ha kunnat fatta det.
Men nu känns det bra. Det har ju varit lite känslomässig berg- och dalbana sen vi skildes och allt man gör första gången själv, sånt som man alltid varit två om tidigare, har varit jobbigt. Men det är verkligen så: ”what doesn´t kill you makes you stronger”. Och när man väl har kommit så långt att man kan gå in i sorgen och saknaden, som man ju trots allt lever med ff, utan att det gör ont, då är man nog en bra bit på väg tror jag. Och istället för att bli bitter, arg och ledsen ska man vara tacksam och se det positiva. ”Train your mind to see the good in every situation”. Läste ett bra citat nånstans och insåg plötsligt att ”Ja, men SÅ är det ju! Citatet löd: ”A few bad chapters doesn´t mean your story is over”. Exakt! Nu börjar nya kapitel! (Konstigt att alla citat låter bättre på engelska). Viktigt att vara noga med vem man låter skriva på de blanka bladen bara. Man tänker nog till både en och två gånger innan man låter sej bli styrd av någon annan.
Har en idé om att skaffa nån fin anteckningsbok och varje dag skriva upp tre saker som man är tacksam för. Jag börjar här idag.
Idag är jag tacksam för:
* att jag var modig och vågade köpa det här underbara huset där jag kan styra och ställa precis som jag vill.
* att jag har alla möjligheter och kan göra vad jag vill, när som helst.
* att mina ”små” barn kommer till mej idag.
