Nu är ärret blottlagt och får vara det, det ser fint ut. Tog bort omläggningen idag. Det är chockartat att se det. 31 cm, maken fick mäta. USCH! Men tänk att man kan läka ihop så fort.
Kategori: Höftplastik
Kanske blir koftan klar idag
Det gick snabbt med alla dubbelstolpar och det tjocka Hemtexgarnet för 5 spänn att bli klar med koftan. Har en halv ärm kvar och fästning av alla trådar och ihopsättning. Började med den i torsdags kväll, så det måste man ju tycka gick fort.
2 veckor och 5 dagar sen operation
Jag tog ju bort en av mina morfintabletter igår (den på morgonen) och det gick bra. Har inte haft ont, bara varit lite ömmare i benet, och lite svidigare i såret, men jag vet inte vad som är inbillning eller om det verkligen är så… 🙂
Jag börjar känna mej lite instängd, var ute på en kort promenad igår, men längtar efter att köra bil och åka nånstans och göra nånting. Men det kommer väl. Vet inte hur snabbt man kan fasa ut medicinen, men kan ju inte köra så länge jag äter den iaf. Ska leta lite info om det, det verkar ju gå bra att ta bort den. Man fick inte ta bort allt på en gång, sa dom.
Dela detta:
Varannan dag
Igår var en bra dag, jag hade supertrevligt lunchbesök av kollegorna som kom och bjöd mej på lunch och choklad, mycket bra! 🙂 Dessutom fick jag en jättefin höstblomma.
Modern Family på kvällen och allt var frid och fröjd.
Men idag? Trött, kan inte sova, orolig, stressad (varför?)….
Idag ägnar jag mej åt Netflix och virkning av kofta som jag körde igång igår kväll, virkar med tjockt garn så det går fort, det är kul. En variant av den här blir det. Ska försöka jobba upp humöret lite.
Laters!
Dela detta:
Nu måste det blir bättre
2 veckor och 2 dagar sen operation
Igår var en jobbig dag. Förutom att jag lyckades avsluta en del UFO-n så gick nästan allt fel. Jag halkade med kryckan i trappan och fick ta emot med det opererade benet för att inte ramla handlöst och sen hade jag jätteont hela dagen. Dessutom är det det här med slarvigheten, jag hoppas verkligen att det är medicinerna, så att det försvinner när jag slutar med dem. Men som det är nu så tappar jag saker och slänger kryckor på golvet och håller på så att allt blir jättebesvärligt. Dessutom svullnar det opererade benet upp vissa dagar, jag vet inte vad det beror på, men det gjorde det såklart igår. Dessutom är jag vansinnigt trött på innohep-sprutorna, de tar liksom aldrig slut och när man är trött på kvällen och bara vill vara trött så kommer det där sticket, som i sej inte är så farligt, men som svider så länge efteråt. Man vill få ha sin kropp ifred nu!
Färdiggnällt! 🙂
Men inatt var det så underbart skönt att sova, för första gången sen operationen. Jag vaknade ett par gånger och bara njöt av hur sköt det var att få somna om 🙂 Var uppe och käkade frukost med familjen innan dom stack iväg och nu sitter jag i sängen för att försöka få svullnaden i benet att gå ned, den har inte riktigt hunnit göra det sen igår. Så det är inte mycket vettigt som blir gjort.
Jag måste bara säga att det är så underbart skönt att ha blivit av med agrafferna, även om det inte alls var kul just att ta bort dom. Nu är det där sticksiga i såret borta och nu svider det knappt ens längre. Jag har ännu inte vågat sova och ligga på den opererade sidan, men snart så…. Och de inopererade delarna känns bra. Jag har inte ens fått känslan av tennisboll när jag går för mycket, det känns bra, även om man känner att det är nåt som inte är ens eget där, på något underligt vis.
Ute regnar det och är grått och jag är tacksam att jag får vara hemma idag. Kanske ska väcka kattungarna? 🙂 Maken blev glad åt sin nya tröja (ett av ufo-na från igår) och tog på den idag, även om jag tror att den är för varm, det var tjock alpacka och så kallt är det ju inte ännu. Men kul att han gillade den. Ena sonen villa ha en också, får beställa mer garn (JIPPI!).
Vann en till glas-auktion på Tradera, nu har jag åtta blå Mine-glas (snart) 🙂
Dela detta:
Nu har jag sett det!
2 veckor sen operation
Idag var jag och tog bort agrafferna på vårdcentralen. Det var hemskt! Först var det äventyret att krångla sej i och ur bilen. Sen väntan bland massa hostiga människor i väntrummet (vill INTE bli förkyld nu också). Sen skulle dom bort. Bort med förbandet, som jag har haft på mej i två veckor. Och där var det. Det var inte så att det var nåt fel på såret eller att det var infekterat eller så, det var bara lite chockartat att verkligen SE det. Och hur mycket agraffer som helst att ta bort. Nu känner jag mej som om jag måste vara superförsiktig för att såret inte ska gå upp igen. Men så är det väl kanske inte. Distriksköterskan tejpade lite och satte på ett nytt förband som hon tyckte jag kunde ha veckan ut eller så. Jag känner ju direkt att det inte sticks i såret längre, så det är ju skönt. Kanske känns bättre imorron när man hunnit sova lite, har inte sovit nån tupplur idag, har inte hunnit, och känner mej helt färdig.
När jag kom hem så ringde dom från ortopeden på sjukhuset för att höra hur det gick för mej, mycket bra att de ringer och kollar upp en! Jag frågade om jag kunde trappa ned medicinerna nu, och hon tyckte jag kunde prova iaf.
Det dimper ner räkningar varje dag. Igår 300 spänn för sjukhusvistelsen, idag 158 för kryckorna och 263 för griptång och strumppådragare. Inte mycket, det är en fantastisk sjukvård vi har i Sverige! Vi kollade för skojs skull upp vad en höftoperation skulle kosta i USA, nu minns jag inte, men tror att det var ca 250 000 kr. Hua! Så man ska väl vara glad att man bor här när man råkar ut för sånt här…
Ja, nu är det bara att hoppas att läkningen fortsätter som den ska. Är fortfarande lite chockad av såret. Usch!
Dela detta:
Ut!
När jag fick alla mina mediciner utskrivna så fick jag också laktulos, den där söta eländiga smörjan som man ska ta för magen, utskriven, p.g.a. att man tydligen blir hård i magen av morfin och kan få svårigheter p.g.a. det. Jag hämtade dock inte ut den, för jag tycker att det är helt vedervärdigt. Och det har gått bra ändå! Kanske för att jag äter dagliga mellanmål i den här stilen:
När jag skulle gå ner för den långa trappan för att äta ovan nämnda mellis så noterade jag två fulla soppåsar i köket. Jag har ju inte varit ute på egen hand sen jag kom hem, men nu kände jag att det var dags. Tog mej ut till soptunnan genom hela stora trädgården med två soppåsar hängandes på kryckorna. Lite läskigt, men det gick bra! Man får vara uppmärksam på ojämnheter bara, så man inte trampar snett och får höften i fel vinkel.
Vilka äventyr! 😉
Ska i alla fall försöka ta vara på de fyra veckor som är kvar av sjukskrivningen. Ska köra mitt träningsprogram två gånger om dagen och försöka hinna virka och sticka lite roliga saker. Imorgon ska jag ta bort agrafferna (HU!) och sen ska jag se om jag vågar sluta med lite av medicinerna så jag blir lite mer skärpt… Tyvärr är det en hel drös kvar med innohep-sprutor, så dom får jag väl stå ut med ett tag till.
Det går åt rätt håll! 🙂
Dela detta:
Uppfinning
Jag får ju inte böja höften så att vinkeln bli mindre än nittio grader (inte ens det i den här fasen av rehabiliteringen) och det skapar ju en del problem. Inför operationen skulle alla naglar vara välklippta, så med tårna är det ingen fara än så länge. Inför operationen fick man inte heller raka benen, för man får inte ha några sår och det kan det ju bli om man har otur. Så håriga ben har varit min melodi. Tills idag.
Jag bad min man om två skaft och gaffatejp,och tillsammans konstruerade vi sedan denna:
Ena änden består av en tvättsvamp, som man kan använda för att tvåla in benen i raklödder, andra änden består av en rakhyvel. Uppfinningen har idag testats och fungerar alldeles ypperligt!
Ni märker att det är bättre när man orkar bekymra sej om så världsliga problem som håriga ben 🙂
Dela detta:
Upp och ner som en berg- och dalbana
1 vecka och 5 dagar efter operation
Ja, humöret går verkligen upp och ned. Igår var allting hopplöst, meningslöst, tråkigt och jobbigt. Idag är det bättre. Det går framåt, jag blir bättre, jag orkar mer, jag kan mer, solen skiner.
Jag har beställt garn från Yarn-paradise, nya stickor och virknålar och ”pompom-makers” från ebay, hur billigt som helst. Har också fyndat sex önskeglas. ”Mine” blå från Kosta på Tradera.
Shopping makes you happy! 🙂
Det går framåt med den mönsterstickade sjalen och jag har också börjat på en poncho.
Har även lyckats fylla i en undersökning jag fått i brevlådan från Statistika centralbyrån och fyllt i lappar till skolan åt ungarna om föräldramöten och skolfoton och allt vad det är.
Jag trälar också på med träningsprogrammet från sjugymnasten när jag kommer ihåg det och funderar lite löst på om jag någonsin kommer att bli som en vanlig människa igen?
På det hela taget går det alltså åt rätt håll! 😀
Dela detta:
Dosett
Skrev jag att jag skaffat en dosett för att hålla ordning på alla mediciner? Efter snart en vecka hemma var det dags att fylla på den igen och det är inte uppmuntrande för någon som inte gillar att proppa i sej mediciner:
Och jag tar tillbaka att jag skrev att jag inte har ont. När jag varit uppe på dagen och hållt på och går och lägger mej igen på kvällen har jag ONT! Jag tror att det dels är själva ingreppet, sen tror jag också att jag får ont av att använda musklerna i det opererade benet på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge, eftersom jag har haltat omkring länge nu. Men så länge jag sitter still och inte anstränger mej alltför mycket har jag inte ont, men så kan man ju inte ha det 😉
Kände mej lite förtvivlad imorse när alla skulle gå, men min evigt stöttande make sa åt mej att ta itu ned att virka något, så det är precis vad jag ska göra idag! Har redan hunnit lära mej ett nytt sätt att lägga upp maskor; scf är förkortningen på engelska (singel crochet foundation) , vet inte vad det heter på svenska, men fint blir det. Beskrivningen hittade jag här: http://newstitchaday.com/how-to-crochet-the-chainless-single-crochet-foundation.
Dela detta:
Tråkigt!
Jahapp. Status quo. Jag hoppar runt på mina kryckor och knappt det. Problemet med kryckor är att man har händerna upptagna så man kan alltså inte ta med sej NÅNTING när man går om man inte kan hänga det på sej på något vis eller klämma fast det nånstans eller har väldigt stora fickor. Ergo: Man blir helt hjälplös & meningslös och kan inte göra nånting utan hjälp.
Har i alla fall tagit mej ut på verandan idag i solen, det var skönt. Har också gjort en mindre ansträngning vad gäller studierna, men jag vet inte om jag litar riktigt på att det jag skriver är ok när jag är så trött. Well, bara ett inlägg till den är veckan så är första etappen av kursen avklarad. Får försöka tota ihop det imorron.
Egentligen har jag inte så speciellt ont längre (iaf inte så länge jag äter medicin), men jag orkar absolut ingenting. När jag har varit uppe och gått omkring i en timme och pysslat lite så är jag helt totalt slut. Inte alls som jag själv tänker att jag skulle vilja vara,….
Vet inte om jag skrev att jag ska ta bort agrafferna på tisdag. Idag kom också tid för röntgen och återbesök 11 november på sjukhuset. Sen ska det liksom vara klart. Ofattbart! Tänk att det jag oroat mej så för i flera år är gjort, jag tror inte att jag har fattat det ännu i och med att det gick så fort. Jag fick ju faktiskt operationstid inom tre veckor från det att jag var hos ortopeden första gången för att prata om operation. Jag frågade om det, men det var en återbudstid de fått.
Nä, om man kanske skulle gå och vila lite, för ovanlighetens skull….
