Kategori: Höftplastik

5 veckor och 5 dagar sen operation

Imorgon är det dags att börja jobba igen.  Men inte bara det, det är dags för nytt jobb också! Och nytt kontor. Tack och lov känner jag kollegorna 🙂 Det kommer nog att bli alldeles överväldigande! Är inställd på att lägga mej kl 21 varje kväll 🙂 Men när ska jag då hinna göra allt som jag hunnit på dagarna nu? Ja, på nåt sätt så anpassar man sej ju. 🙂 Ska bli spännande och roligt! Och nu har jag ju varit ute på lite bilturer också, så nu är jag inte orolig för det.

11:e ska jag ju röntga mej och få träffa läkaren, det ser jag fram emot för att ställa alla tusen frågor som man har; får jag göra det, fäår jag röra mej så, får jag lyfta det, kan jag simma, kan jag köra crosstrainer, kan jag…. Långsamt börjar jag inse att jag faktiskt kommer att kunna göra en massa saker som tidigare har varit i princip omöjliga fr mej. Jag har ju redan större rörlighet i det opererade benet än innan, men är ju begränsad av restriktioner än så länge, förstås. Och än så länge får jag dras med min krycka och släpa med mej min sittkudde. Jag kan leva med det 😉

Jag beställde ju mat för en månad härom dan. Har också gjort matsedel för en månad. Allt för att det ska bli så smidigt som möjligt att börja jobba igen. Maken var och hämtade femton kassar idag på ICA. Det var rekord för privatpersoner i den affären 🙂

Annars är väl läget under kontroll. Allting blir lättare och lättare för varje dag. Nu vågar jag till och med ligga på den opererade sidan, men än så länge bara korta stunder. Det gör väl egentligen inte så ont, men känns obehagligt att ligga på den inopererade knölen. Dessutom gör det rätt ont i såret fortfarande då och då.

Den här veckan har barnen höstlov, så jag har lite sällskap. Vädret är hemskt så imorgon har vi planerat in filmmys i sängen med godis och allt 🙂

För exakt fyra veckor sen låg jag i en sal på sjukhuset och väntade på att få komma till operation. Det känns som om det har gått mycket längre tid än så! Idag är det meningen att jag ska ”slänga” en av kryckorna, och det kan jag väl göra, men INTE i trapporna.

Jag har ont i hela kroppen, men har läst mej till att det kan vara en biverkning av att sluta med morfinet. Jag drog ju ned på Alvedonet rätt mycket samtidigt, och det var kanske dumt? Har ökat på det lite idag, så att det ska bli lite uthärdligare. Just nu känns det lite hopplöst och inte alls som om jag någonsin kommer att kunna gå som en normal människa igen. Jag haltar och har ont inne i det opererade benet. Jag får ju belasta det benet fullt ut, men jag kan inte det, vet inte om det sitter i kroppen eller i huvudet. Gör motvilligt (?) mina övningar från sjukgymnasten när jag orkar. Försöker tvinga mej själv att göra dom, men ibland kan jag bara inte.

Vi får väl se. Det känns helt overkligt att jag ska kunna åka och jobba om två veckor, blir lite nervös när jag tänker på det.

Idag stack maken iväg jättetidigt, något med jobbet, vilket innebar att jag helt plötsligt hade ansvar för att väcka barnen. Det gick inte så bra, jag hade ställt klockan, men på en timme för sent. Som tur var väckte kattungarna mej så att de hann med skolbussen i tid. Måste ju skärpa mej lite!

Well. Kämpar på. Hoppas på bättring. Försöker motivera mej. Biter ihop. Stickar och virkar 🙂

Idag tog Innohep-sprutorna slut, äntligen!!!! Detta firades med princesstårta 🙂

Tre och en halv vecka efter operation

Jag slutade ju med allt morfin häromdagen och idag har jag halverat Alvedon-dosen. Tre dagar kvar med Innohep, så förhoppningsvis är jag snart medicin-fri! 🙂 Och eftersom jag inte längre äter morfin som man blir snurrig av så vågade jag försöka mej på att köra bil idag. Körde till närmaste ICA och köpte lördagsgodis med barnen (viktiga grejjer) och hämtade ut lite paket som låg och väntade. Det var jätteroligt att handla på ICA, jag har ju knappt varit nånstans på fyra veckor, förutom sjukhuset och vårdcentralen. Det gick ganska bra att sitta i bilen, eftersom den är så hög, men jag tror att jag ska använda min sittdyna ett tag, det blev lite fel vinkel annars. Det gick bra att köra, men jobbigt med alla intryck, men man vänjer sej ju fort. Får se om jag vågar ge mej ut på egen hand i veckan som kommer 😉 Orkar nog inte köra några längre sträckor ännu, men det går fort sen när man kommer igång.

Känns mycket bra att ha tagit sej över första bilfärden efter operation. 😀 Och i min älskade bil <3

3 veckor sen operation

Ja, det går ju framåt, sakta men säkert. Men om man tänker efter är det fantastiskt hur fort man hämtar sej efter ett så stort ingrepp. Även om jag för det mesta önskar att det kunde gå lite fortare och inte riktigt känner mej tillfreds med att gå hemma. Men all mitt ”artros-ont” är borta! Jag har ju ont i såret och haltar av att jag inte har läkt inuti ännu, men den andra smärtan är borta. Jag har lyckats trappa ned lite på medicinerna och börjar bli lite piggare. Jag kan göra en massa saker som jag inte kunden är jag kom hem från sjukhuset. Jag orkar tänka lite framåt (inte så mycket än).

Nu är det tre veckor tills jag ska börja jobba och det känns helt overkligt! Men när man väl är där så går det säkert bra. Bara tröttheten går över….