Ja, idag när jag var och skulle köpa en macka till lunch så såg jag att de börjat sälja semlor. Jepp, de gör de alltid på annandagen, upplyste den glada baristan mej om. Köpte en semla för att ha till fikat på jobbet, men orkade sen inte äta upp den. Fick ta hem den, men då var jag ju tvungen att köpa med mej semlor till barnen också, kunde ju inte åka hem med bara en semla till mej själv och mumsa på framför ögonen på alla. Så på kvällen blev det semmelfika. Mycket gott! 🙂
Idag var det upp i ottan och iväg till jobbet, kändes tufft efter alla sovmornar man haft. Trött hela dagen och massor att göra på lunchen och efter jobbet, man hinner inte riktigt med allt man vill. Längtar till onsdag kväll, då startar en veckas ledighet. Underbart skönt, jag behöver det.
Annars jobbar jag på att släppa det gamla och överlämna mej helt åt mitt nya liv. Det är lättare sagt än gjort. Men att skapa ett eget liv, helt efter eget huvud, utan att behöva fråga någon om lov eller bry sej om vad någon annan tycker, att förstå att man klarar av det mesta själv, att man inte behöver be nån om råd hela tiden utan tvärtom blir starkare av att bestämma själv…. Det är ju fantastiska upptäckter. Är så glad att jag inte har behövt känna mej ensam, men ändå har kunnat klara mej själv. Det har varit tufft att gå igenom vissa saker ensam, men jag har tänkt och tänkt och tänkt för att ta mej igenom det värsta efter skilsmässan. Vissa saker kan man aldrig förlåta, men på något vis måste man ju för sin egen skull gå vidare ändå, och det utan att bli bitter. Man får leva med sina ärr och sår och lära sej att alla inte går att lita på, men att många gör det. Man får lära sej att ensam är starkast och att människor kan göra ont. Man lär sej också att kommunikation ibland kan vara det svåraste i världen, men att det samtidigt kan vara så oerhört lätt och roligt. Ff tror jag gott om människor i allmänhet och det är jag glad att kunna göra.
En klok person sa att man på något sätt lever närmare själva livet när man lever ensam, och precis så är det. Man lever liksom MER. Närmare sej själv och också närmre dem man möter. Det man är med om är mer på riktigt och marken man går på är lite svajigare, på gott och ont, mest gott. Mest är jag ff fascinerad av hur underbart det är att få bestämma allting själv och göra precis som man själv vill, jag har inte förstått hela vidden av detta ännu, men hittills blir det bara bättre och bättre. Konstigt. 🙂 Sånt man gör av bara farten, av gammal vana, blir nu ifrågasatt och vänt på, kanske kan man göra det på ett bättre, roligare, annorlunda sätt? Det enda som stoppar en är man själv.
Well. Snart är det ett år sen jag flyttade (typ nio månader nu) och då har man tagit sej igenom alla helger och högtider och traditioner, och då tror jag att det blir lättare. Då vet man att man klarar allt det själv. Naturligtvis är barnen min styrka och glädje och mina största stoltheter i allt det här. Jag är så glad att jag har dom och att dom är dom dom är. Jag kunde inte ha finare barn.
Ja. Vi kämpar på. Jag sammanfattar det här som ett riktigt, riktigt tufft år för mej. Nästa år blir nog inte lika tufft men minst lika spännande. Möjligheterna är oändliga. Måste dock jobba lite mer med den stora besvikelsen och ilskan jag bär på. Men den får finnas, man får tänka, prata och ösa ur sej och så småningom borde den ju krympa. Jag hade velat få någon slags förståelse för min besvikelse, någon slags kvitto på att det jag känner också är relevant, men jag måste nog inse att jag måste släppa det, jag kommer aldrig att få det. Men det är inte lätt. Jag känner mej helt överkörd ff och hur hanterar man det på nåt vettigt sätt? Har inte lärt mej det än.
Nu ska jag hantera det genom att måla naglarna och så småningom få gå och lägga mej. 😉 Två mornar till att gå upp tidigt, sen ledigt! 🙂
