Paus

Det tog stopp. Blev tvungen att stanna upp, känna efter, hinna ikapp, vila, fundera över prioriteringar och val, fokusera inåt, lyssna på mej själv, tänka på mej själv, ta hand om själen, komma ihåg vad som är roligt, skönt, spännande och bra för mej. Fick pausa stressen, jobbet, måsten, krav och förväntningar. Sakta på väg tillbaka.

Nä.

Inte tillbaka. Framåt.

Sakta blir jag lite mer eftertänksam, lugnare, mer närvarande, mer mej själv. Jag fick mej en tankeställare och har lärt mej att jag måste lyssna inåt. Jag måste prioritera mej själv. Jag måste göra det som känns rätt. Typ ”Lika a Phoenix rising from the ashes”.

Nya intressen har väckts och gamla intressen har dammats av. Närvaron i nuet – det viktigaste. Vägen är målet, liksom. Utmaningen: att inte alltid ha bråttom, att inte alltid prestera. En annorlunda utmaning för mej.

Peace out! Snart nya vårprojekt på g, återkommer när lust att skriva infinner sej. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.