Återigen…
…måste man genomlida att ens barn lämnar en för att åka till USA. Det är gräsligt. Det hade räckt med typ Stockholm eller Paris eller nåt. Jag är iofs glad att han vågar åka och att han försöker göra det han vill, men dessa barn bär ens hjärta i sina händer. Jag håller tummarna för att resan går bra, att allt blir som han vill och att det finns bra wifi så vi kan skypa ibland 🙂 Ska trösta mej med jordgubbar och med att kolla priser på flygbiljetter till Portland 😉 Lycka till J! All kärlek till dej!
Lämna ett svar