Jahapp. Den definitiva lämningen av förra huset utlöste en veritabel känslostorm och många tårar som diskuterades med både den ena och den andre. Man är så ledsen, så ledsen och känner sej som en liten lort bara. Men att man vågar tillåta sej att vara så förtvivlat ledsen skapar en oerhörd styrka i en. Man vågar, man klarar det, man kan, man övervinner och går vidare. Klokare, starkare, modigare. Det satt i några dagar, men nu är jag på väg upp igen. Arbetsveckan på tre dagar är slut, vi har grillat idag i kylan, nu är disken diskad, barnen har köpt glass, chips och godis och sitter och lanar och kollar Netflix och jag tar ett glas av underbara McManis (som Z lärde mej, tack!). Fredagsmys en vanlig onsdag, perfekt.
Vinet dricker jag och skålar på distans med den snyggaste narkossköterskan i Eksjö (puss L) som naturligtvis har tagit ledigt torsdag, fredag som jag och dricker vin och äter choklad som jag. Med sin katt som heter Busan precis som min. Livet är förunderligt. Det gäller bara att se de saker man har att vara tacksam för och att öppna sitt sinne för tacksamheten. Missar man det ramlar man ner i ett hål igen. Kanske. Tacksamheten ändrar ju fysiskt hjärnan, så till slut kanske det går av sej själv. 😉
En av de kloka personerna jag pratade med igår sa ett bra tips som hjälper som fasen. Att tänka på det lämnade förhållandet som om man förlorat ett barn. Helt plötsligt blev bilden klarare och enklare att förstå. För lite så känns det faktiskt, av olika anledningar. Det kanske låter helt crazy, men för mej känns det mycket lättare att hantera och förstå. Lite Antonovsky med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. KASAM is da shit 🙂
Igen och alltid: Tack alla som ställer upp för mej och finns för mej i glädje, sorg, förtvivlan och lycka. Ni betyder massor. Hade jag inte er att pysa till skulle jag bli totally nuts for sure.
Under deppen har jag börjat kolla på en tv-serie, det var ju tusen år sen, men kollar nu Blacklist, helt ok.
Idag blir det en Garbage-låt, en gammal goding av ett band som har fått oförtjänt lite uppmärksamhet (enligt mej). ”Only happy when it rains” är ju en favorit från den här skivan. Bästa textraden i den låten: I only smile in the dark, my only comfort is the night gone black. Well, idag har jag valt favvolåt två från skivan; ”Queer”. Enjoy!
Lämna ett svar