I år infaller vintersolståndet 22 december. Då firas Yule eller Midvinter vilket var en viktig händelse för våra förfäder. Man såg det som solens återfödelse, att solhjulet vände. Man drack Yuleblot eller Midvinterblot. Det engelska ”christmas” har ju en direkt koppling till den kristna traditionen, men vårt ord ”jul” har till våra gamla skandinaviska Yule-traditioner. Julgranen anses vara en kvarleva från gamla tiders träddyrkan. 
Solguden som nu varit tillfälligt död sen vi firade Samhain (i samband med att vi åkte hem från Turkiet), återföds vid Yule av gudinnan som en ung man – solen är tillbaka! Gudinnan slumrar i mörkret medan han växer sej starkare, och hon vaknar till liv som en ung kvinna, Våren, den 1 februari 2016 vid vårdagjämningen.
Så nu väntar vi på att fira solens återfödelse, att få elda yule logs, att få tända ljus och hylla solen i mörkret med saffransbullar och apelsiner.
Det lagas mat, görs godis och klappar slås in i väntan på firandet.
Dagar och veckor virvlar förbi i en rasande fart. På jobbet ska mycket hinnas med på litet tid och högarna på skrivbordet och hyllorna växer sej större och större. Längtar till att få gå i pyjamas på juldagen, elda lite brasa, spela lite spel, slappa, titta på film, äta färdig mat när man vill och bara ta det lugnt. Bästa dagen! Fram tills dess kämpar vi på! 🙂
Var rädda om varandra!
(Mycket märkvärdigt och speciellt med sms från Kilimanjaro som plingar till då och då i telefonen. På söndag är det dags att äntra toppen. Spännnande!)
Lämna ett svar