Kategori: Artros

Jahapp. Status quo. Jag hoppar runt på mina kryckor och knappt det. Problemet med kryckor är att man har händerna upptagna så man kan alltså inte ta med sej NÅNTING när man går om man inte kan hänga det på sej på något vis eller klämma fast det nånstans eller har väldigt stora fickor. Ergo: Man blir helt hjälplös & meningslös och kan inte göra nånting utan hjälp.

Har i alla fall tagit mej ut på verandan idag i solen, det var skönt. Har också gjort en mindre ansträngning vad gäller studierna, men jag vet inte om jag litar riktigt på att det jag skriver är ok när jag är så trött.  Well, bara ett inlägg till den är veckan så är första etappen av kursen avklarad. Får försöka tota ihop det imorron.

Egentligen har jag inte så speciellt ont längre (iaf inte så länge jag äter medicin), men jag orkar absolut ingenting. När jag har varit uppe och gått omkring i en timme och pysslat lite så är jag helt totalt slut. Inte alls som jag själv tänker att jag skulle vilja vara,….

Vet inte om jag skrev att jag ska ta bort agrafferna på tisdag. Idag kom också tid för röntgen och återbesök 11 november på sjukhuset. Sen ska det liksom vara klart. Ofattbart! Tänk att det jag oroat mej så för i flera år är gjort, jag tror inte att jag har fattat det ännu i och med att det gick så fort. Jag fick ju faktiskt operationstid inom tre veckor från det att jag var hos ortopeden första gången för att prata om operation.  Jag frågade om det, men det var en återbudstid de fått.

Nä, om man kanske skulle gå och vila lite, för ovanlighetens skull….

1 vecka efter operationen

Tänk att för nästan exakt en vecka sen precis nu så tog jag duschen innan operationen. Vad mycket som hänt den här veckan och vad fort den gått. Tänk att man kan bli så här återhämtad efter ett sånt stort ingrepp så fort ändå.

Igår var jag vaken hela eftermiddagen, rekord! Jag försökte sova middag, men det gick inte riktigt. Jag tog mej i kragen, lät barnen plocka fram allt till matlagningen och lagade mat till hela familjen på kvällen. Kul att äntligen kunna göra något! 🙂 Men trött blev jag.

Igår när barnen kom hem från skolan så sprang den ena av dem (13 år) ner i källaren och hängde upp en tvätt som han satt på på morgonen. Detta har ALDRIG hänt! Jag skrev en instruktion för tvättmaskinen innan jag opererades, tänkte att det blir svårt för mej att hålla på med det i början och så bara fixar dom det! Fina, fina barn!

Mitt mål den här veckan var att kunna laga mat på torsdag, men det målet nådde jag ju igår, så nu är målen: fortsätta med programmet från sjukgymnasten (det är trögt), komma igång och virka lite och komma igång med pluggandet.

Laters!

Nu är huset tyst och alla har gått till skolan/jobbet. Maken ska komma hem till lunch idag bara, sen får vi se hur det går.

Igår gav jag mej ut på äventyr. Tog den ca 20 trappsteg långa trappan ned till nedervåningen för att sen ta den ca 15 steg långa trappa ner till källaren. Nere i källaren duschade jag och byte kläder. Upp igen för 15 trappsteg för att sitta i en stol i köket och hållan maken sällskap när han lagade god mat, sen åt vi i matrummet för första gången sen jag kom hem. Sen fick jag ta mej upp för de 20 trappstegen för att äntligen få hamna i sängen. Efter det var jag helt slut och sov i två timmar. Vaknade till för att se ett avsnitt av ”Under the dome”, sen somnade jag gott igen.

Gick upp med familjen idag och de var så snälla och kom upp och åt frukost med mej, så att jag fick träffa dom lite innan de åkte. Har nu legat och beställt mat för veckan från ICA, smidigt! Fast jag vet inte riktigt vad som fattas där nere, så vi får väl korrigera ikväll 🙂 Jag vågar inte gå i trappan själv ännu. Kanske snart.

Jag vet inte när jag ska våga sluta med morfinet. Nu har jag ju inte speciellt ont, men det kanske jag får om jag slutar? Jag vill ju gärna sluta för jag tror att det är det som jag blir så trött av. Bland annat. Tror att det är det jag mår illa av iaf. Jag äter ju långtidsverkande morfin, men har också fått snabbverkande utskrivet. Jag skulle ju kunna sluta med det långtidsverkande för att ta snabbverkande om det blir kris? Eller ? Jag får ringa och fråga nån…

Nu börjar jag faktiskt känna mej lite piggare, jag trodde inte det var möjligt. Jag ska inte säga för mycket, men jag har sovit bättre inatt och hållt mej vaken sen klockan 8 imorse, det är rekord sen operationen.

Jag kan nu sova på sidan och det är helt ljuvligt efter att ha enbart legat på rygg. Jag måste ha stöd mellan benen av kuddar så att den opererade höften inte hamnar i fel vinkel och hoppar ur led. Och jag försökte igår natt vilket resulterade i att jag krånglade in mej i nån konstig ställning och gråtande fick väcka maken som fick krångla ut mej igen. Men nu har jag lärt mej hur jag ska göra och det är hur skönt som helst!

Jag känner mej inte heller lika snurrig längre, har till och med betalat räkningar idag (!), hoppas att det blev rätt 😉

Mår dock illa hela tiden och hoppas att det ska gå över snart.

Ska försöka mej på trappan idag, och duschen. Om jag orkar. Det känns iaf bättre nu och som om det kommer att bli bra så småningom, igår kände jag mej BARA trött.

Önskar att ajg orkar komma igång och virka lite, men vi får se, en sak i taget.

Blev hämtad på eftermiddagen och dagens äventyr var att ta sej in och ut ur bilen med alla rörelserestriktioner jag har. Men det gick efter lite krångel och mycket hjälp. Hemma väntade massor av blommor, barn och gulliga kattungar.

Jag fick välja mat och var oerhört sugen på kebab-tallrik, så det fick det bli. Jag slutade må illa så fort jag kom hem. Åt kanske en fjärdedels kebab-tallrik och det var helt himmelskt! Sen somnade jag. Och vaknade för att få en spruta av min käre man. Nu ska vi se om jag orkar se ett helt tv-program (jag somnar hela tiden).

Jag har hämtat alla mediciner och lagt dom i dosett, för jag är för snurrig att hålla reda på allt.

Det är helt ljuvligt att vara hemma och efter fyra dagar på sjukhus förstår man vikten av bra bemötande hos personalen, några är riktiga änglar och andra önskar man att man nånsin sluppit träffa.

Men nu är jag hemma och får bestämma själv när jag ska sova, duscha, träna, klä på mej, tvätta mej och borsta tänderna. DET är lycka!

Nu är det över. Kom till sjukhuset vid halv åtta och fick skicka hem maken direkt 🙁 Fick vänta på att operationsduscha, så jag tog en tupplur. Sen fick jag duscha och åka till operation. Där fick jag reda på att jag helst inte skulle välja att sövas. Jag fick ryggbedövning och sen fick jag någon slags medel som gjorde att jag inte hörde eller såg, jag hade en fantastisk operationssköterska! Hon hette Lina (på Eksjö sjukhus) och vakade över mej hela tiden, hon kändes som om hon var min enda fasta punkt i tillvaron. Annars var det en himla massa folk inblandade. Jag kommer ihåg att jag tittade upp nån gång och såg en människa med ett superblodigt plastförkläde, som en slaktare. Då blundade jag igen! 🙂

Sen låg jag på uppvak till typ sju på kvällen. Där fick jag massor av smärtstillande och mådde ff rätt ok. Sen kom jag upp på avdelningen och fick äntligen äta och dricka. Superhungrig efter att ha varit fastande sen kvällen innan. Sen var natten sisådär. Jag fick inte belasta på det opererade benet, eftersom dom var tvungna att röntga först. Så jag har varit uppe på toastol bredvid sängen med hjälp av gåbord och två personal. Kisseriet kom igång till slut iaf (på uppvaket fick de tappa mej).

Inatt har jag fått flera smärtstillande sprutor. Imorse blev jag brutalt väckt och sen ivägsläpad till röntgen där jag flyttades över mellan sängar och de ryckte och slet i mej. Hade inte fått varken smärtstillande eller frukost, så det besöket slutade i tårar. Tillbaka på avdelningen fick jag smärtstillande, frukost och antibiotika-dropp. Slumrade till en stund, sen har jag varit uppe och kissat, kört hemska övningar med sjukgymnasten och fått info från arbetsterapeut, och nu känns det lite bättre.

Jag vet ff inte om jag får belasta.

Min älskade man kom och hälsade på mej igår med rosor och en massa godis (som jag ännu inte alls varit sugen på). ❤️

Ligger nu i en fyra-sal med tre redan opererade kvinnor. Jag väntar på att få duscha, vilket jag skulle få göra vid halv nio ungefär. De har tagit några rör blod till, inte vet jag varför. Det är rätt lugnt här, alla ska få frukost nu och jag är jättehungrig. Jag var uppe halv sex för att hinna ta en kopp kaffe innan jag hade vätske-stopp. Käre maken har åkt iväg, då honom ser jag inte förrän det är över. Hade helst haft honom här, men eftersom de är mitt i morgonarbetet då fick han inte vara hos mej nu.

Känns lite läbbigt, men jag hoppas de ska ta väl hand om mej.