– om livet mitt i livet – Livet i Glipan
Fredag efter en helt galen jobb-vecka. Har inte hunnit stanna upp och fundera en enda sekund. Och nästa vecka ser redan i planeringsfasen ut att bli likadan. Men nu är det fredag och helg och barnen är här och vi tänder ljus och myser med höstmörkret utanför. Chipsen och popcornen är inköpta och god fredagsmiddag avklarad. Kissen har redan gått och lagt sej 😉
Nytvättade fönster på hela markplanet, I love it! Det är ett par fönster på vinden och några små-fönster i källaren kvar, men dom får vänta lite. Jämfört med mitt förra boende är det hur smidigt som helst att putsa fönstren här. Man gör det på en halvtimme efter jobbet (visserligen en halvtimme igår och en idag, men anyways). Jag älskar nytvättade fönster, några dagar håller dom sej ju sprillans iaf. 🙂
Tänker att jag ska planera ny plantering där jag tog bort häcken, men tiden räcker inte riktigt till. Har iaf bestämt mej för färger: gult och rosa.
Börjar också få lite sug efter att köra igång lite inneprojekt. Måla, snickra, fixa lite. Det är väl höstvädret som kräver lite innefix och mys. 🙂
Idag har det varit riktigt höstrusk på småländska höglandet. Många tända ljus och bakning av frallor, mest för den goda doften och för myskänslan. 
Är barnen här igen <3
För två år sen var jag med att köra bakom en timmerbil som krockade med en mötande personbil. Jag var bland de första på olycksplatsen och mannen som körde personbilen var hur skadad som helst, det var hemskt. Jag har sen dess tänkt på hur det gick för honom i princip varje dag, de tillfällen då jag kör förbi olycksplatsen (på väg till jobbet). Visste att han överlevde mot alla odds, men visste inte alls hur det gick för honom.
Idag var jag på en halvdagsgrej med jobbet och då var han där!!! Han satt i rullstol, men kunde gå kortare sträckor. Jag pratade med honom och berättade att jag varit vid olyckan, fick se att det som jag mindes som trasiga köttslamsor nu igen var riktiga kroppsdelar. Helt fantastiskt att se att han klarat sej så bra och att öht stöta på honom. Han hade ff operationer kvar att göra, men ändå…. Så oerhörd känsla att få träffa honom efter allt funderande.
Life works in mysterious ways.
Hörde rykten om en skilsmässa i bekantskapskretsen idag, man reagerar lite extra nuförtin. Tänker bara att det är en lång väg att gå…. Usch!
Well, idag måste en av tacksamheterna i min lilla bok handla om den överlevande mannen på något sätt, såklart. Vad mycket tankar och funderingar som väcks. Igen.
Åh! Hopp om livet! Glädje! Eftertänksamhet och förundran. Tänk om man kunde spara känslor, lägga dom i en liten burk och plocka fram dom när man behövde dom som bäst. Viktigast är att njuta av att man mår bra och att leva med alla sina känslor, vilka det än är. Att vara närvarande i sej själv… Och att trivas där. Ibland är det lättare än vanligt… När allt bara faller på plats på nåt underligt vis.
Livet snurrar på i hög hastighet, det är måndag och fredag och helgerna bara försvinner. Ser med tillförsikt fram emot helgen som innehåller både en massa barn som ska sova över och celebert besök från Sthlm. Kul! <3
Men det känns bra. Ska träffa min mentor imorron och det är alltid nyttigt att reflektera över sitt professionella jag. Sen är det fredagslunchen med bästa Z! 🙂
Nästa vecka är också full rulle, blev inslängd på en Västerås-resa på jobbet utan planering och sen är det fullbokat. Men det är så kul!
Önskar bara att jag hann med lite planering och fixande hemma, vet inte när man ska hinna sånt? Vill måla och köpa lite smågrejjer, fixa i trädgården, välja plantor till min nya häck, plantera lökar till våren, tvätta fasaden och ev. måla den osv osv….
Och virka! Jag vill virka, men har inte varken tid eller sinnesro. Det kommer väl.
Men på det hela taget är det bra nu.
Igår var det dags för den här tanten att slänga sej iväg på kvällen för att bevista Eksjö Stadsfest. Hoffmaestro spelade 23.45 och det ville jag ju absolut inte missa! Vis av erfarenhet slängde jag på mej festivalskor, DrMartens med stålhättor. 
Vilket visade sej vara tur. Kom fram i tid, hittade bra parkering, hann till och med höra Måns Zelmerlövs ”Heroes”; även om det inte riktigt var meningen. 🙂 Fick vänta en stund på det jag kommit dit för, strosade omkring och kollade in folk och fikade lite (inte som förr när man hade hängt i något av öltälten). Till slut kom dom och vilken glädje, alla dessa människor på scen och deras spelglädje som smittar av sej! Jag stod långt fram åt sidan och hade en bra tant-utsikt. Ända tills låten ”The Storm”, för då stormar ju hela publiken fram och tillbaka över torget och stormar omkull den lilla tanten till höger längst fram (mej). Rasar ner i kullerstenarna med iphonen i högsta hugg (jag filmade) och typ tio personer ovanpå mej. ”NEJ!” var det första jag argt skrek, sen blev jag rädd och hann tänka på hur hemskt det kunde bli. Men alla slängde sej snabbt upp igen och vänliga människor hjälpte mej upp och fantastiskt nog blev jag inte det minsta skadad. Inga naglar slets av, ingen opererad höft hoppade ur led, inga brutna delar. Är lite öm i ena handen och i ena sidan, men inget annat. Glasögonen blev lite deformerade, men det var bara att böja tillbaka. Där kan man lugnt säga att jag hade underbar tur!
Sen var det sista låten och de släpade upp Zelmerlöv på scenen, denna lyckades jag fånga på film utan att bli omkullkastad 🙂 Har lagt upp den på youtube och länkar till den längre ned.
Det var jobbigt att köra hem och jag var inte hemma förrän två-halv tre, alldeles för sent för en tant att vara ute på äventyr 😉 Men det var värt det! Det var fantastiskt att se dom och värmande att höra deras budskap om kärlek och anti-rasism.
Lärdomen från ikväll var iaf att jag måste lägga in ett ICE-nummer i min telefon.
Lite bilder från kvällen som, trots fallet, blev fantastisk:
Idag fick jag ett sms när jag var på jobbet, slängde mej i bilen och hann precis hem lagom tills matleveransen skulle betalas. Det är fantastiskt att få maten levererad hem, vilket är en av fördelarna med att ha flyttat från bonnvischan till ett liiite mer civiliserat samhälle. Minst 10 kassar är nu uppackade och inpackade i rätt skåp och förhoppningsvis behöver jag bara fylla på med småsaker kommande veckor. Det är lätt värt varenda spänn det kostar. Nu återstår att välja vad jag ska äta idag 🙂
Var och fyllde i tatueringen idag, den hade tappat lite färg i ena kanten, så nu börjar läkprocessen om, precis när det hade läkt färdigt. Men det får det väl vara värt. Det gjorde ondare idag än första gången, men det är som det ska sa den snälle tatueraren. Snart får man börja fundera på nästa tatuering 😉
Jag skriver upp tre saker varje dag som jag är tacksam för i min fina skrivbok. Jag är sträng mot mej själv och tvingar mej att tänka ut tre saker varje dag, som jag är uppriktigt tacksam för, även om man är trött eller sur eller arg eller ledsen. På något vis förstärker man ju min livstes; att det alltid går att hitta något positivt i alla situationer. Jag tror att den lilla boken kommer stärka mej otroligt och hjälpa mej att vara ännu mer positiv än vad jag redan är 🙂
Peace to all <3
