Nu måste det blir bättre

2 veckor och 2 dagar sen operation

Igår var en jobbig dag. Förutom att jag lyckades avsluta en del UFO-n så gick nästan allt fel. Jag halkade med kryckan i trappan och fick ta emot med det opererade benet för att inte ramla handlöst och sen hade jag jätteont hela dagen. Dessutom är det det här med slarvigheten, jag hoppas verkligen att det är medicinerna, så att det försvinner när jag slutar med dem. Men som det är nu så tappar jag saker och slänger kryckor på golvet och håller på så att allt blir jättebesvärligt. Dessutom svullnar det opererade benet upp vissa dagar, jag vet inte vad det beror på, men det gjorde det såklart igår. Dessutom är jag vansinnigt trött på innohep-sprutorna, de tar liksom aldrig slut och när man är trött på kvällen och bara vill vara trött så kommer det där sticket, som i sej inte är så farligt, men som svider så länge efteråt. Man vill få ha sin kropp ifred nu!

Färdiggnällt! 🙂

Men inatt var det så underbart skönt att sova, för första gången sen operationen. Jag vaknade ett par gånger och bara njöt av hur sköt det var att få somna om 🙂 Var uppe och käkade frukost med familjen innan dom stack iväg och nu sitter jag i sängen för att försöka få svullnaden i benet att gå ned, den har inte riktigt hunnit göra det sen igår. Så det är inte mycket vettigt som blir gjort.

Jag måste bara säga att det är så underbart skönt att ha blivit av med agrafferna, även om det inte alls var kul just att ta bort dom. Nu är det där sticksiga i såret borta och nu svider det knappt ens längre. Jag har ännu inte vågat sova och ligga på den opererade sidan, men snart så…. Och de inopererade delarna känns bra. Jag har inte ens fått känslan av tennisboll när jag går för mycket, det känns bra, även om man känner att det är nåt som inte är ens eget där, på något underligt vis.

Ute regnar det och är grått och jag är tacksam att jag får vara hemma idag. Kanske ska väcka kattungarna? 🙂 Maken blev glad åt sin nya tröja (ett av ufo-na från igår) och tog på den idag, även om jag tror att den är för varm, det var tjock alpacka och så kallt är det ju inte ännu. Men kul att han gillade den. Ena sonen villa ha en också, får beställa mer garn (JIPPI!).

Vann en till glas-auktion på Tradera, nu har jag åtta blå Mine-glas (snart) 🙂

2glas

Tre UFOn avklarade idag

Jag har så mycket garn jag vill köpa och så många projekt jag vill göra, men idag bestämde jag mej för att jag måste avsluta iaf något av de projekt som ligger och skräpar sen länge. Och jag lyckades färdigställa tre UFOn, (UnFinished Objects).

En tröja till maken, där det var trådar kvar att fästa och sömmar under ärmarna att sy. Check!

IMG_0012_2

 

En Slouchy brain waves beanie, det var några varv kvar, trådar att fästa och etikett att sy på. Check!

mossa

 

och slutligen min cirkelkofta som har hängt länge med lösa trådändar. Så jag fäste trådar, virkade tofsar att knyta den med och sydde på min lilla ”lapp”. Check!

kofta

 

Projekt på gång nu: En frihandsvirkad kofta av mormorsrutor, en necessär av ”solrutor”, en spets-stickad sjal, en stickad poncho i ull, en filt i glada färger och cirklar, en duk av blommor och blad, hmmmm…..

Projekt i huvudet: En filt i beige, brunt och blått av någon slags rutor, helst nån ny sort, en kofta av järbogarnet jag har över med svart inramning och fransar, en stickad mohairtröja, en virkad lila kjol med fint blankt lila foder, en svart virkad kofta, en roadtripsjal i svart med paljetter, en sjal i någon annan färg med invirkade silvertrådar, en rosa kofta i lin, lite blandade mössor både stickade och virkade…….. Sen vill jag köpa supertjockt garn och virka Persia Lou´s fina filt med virknål 15.

Stress!!!!! 😉

Nu har jag sett det!

2 veckor sen operation

Idag var jag och tog bort agrafferna på vårdcentralen. Det var hemskt! Först var det äventyret att krångla sej i och ur bilen. Sen väntan bland massa hostiga människor i väntrummet (vill INTE bli förkyld nu också). Sen skulle dom bort. Bort med förbandet, som jag har haft på mej i två veckor. Och där var det. Det var inte så att det var nåt fel på såret eller att det var infekterat eller så, det var bara lite chockartat att verkligen SE det. Och hur mycket agraffer som helst att ta bort. Nu känner jag mej som om jag måste vara superförsiktig för att såret inte ska gå upp igen. Men så är det väl kanske inte. Distriksköterskan tejpade lite och satte på ett nytt förband som hon tyckte jag kunde ha veckan ut eller så. Jag känner ju direkt att det inte sticks i såret längre, så det är ju skönt. Kanske känns bättre imorron när man hunnit sova lite, har inte sovit nån tupplur idag, har inte hunnit, och känner mej helt färdig.

När jag kom hem så ringde dom från ortopeden på sjukhuset för att höra hur det gick för mej, mycket bra att de ringer och kollar upp en! Jag frågade om jag kunde trappa ned medicinerna nu, och hon tyckte jag kunde prova iaf.

Det dimper ner räkningar varje dag. Igår 300 spänn för sjukhusvistelsen, idag 158 för kryckorna och 263 för griptång och strumppådragare. Inte mycket, det är en fantastisk sjukvård vi har i Sverige! Vi kollade för skojs skull upp vad en höftoperation skulle kosta i USA, nu minns jag inte, men tror att det var ca 250 000 kr. Hua! Så man ska väl vara glad att man bor här när man råkar ut för sånt här…

Ja, nu är det bara att hoppas att läkningen fortsätter som den ska. Är fortfarande lite chockad av såret. Usch!

Ut!

När jag fick alla mina mediciner utskrivna så fick jag också laktulos, den där söta eländiga smörjan som man ska ta för magen, utskriven, p.g.a. att man tydligen blir hård i magen av morfin och kan få svårigheter p.g.a. det. Jag hämtade dock inte ut den, för jag tycker att det är helt vedervärdigt. Och det har gått bra ändå! Kanske för att jag äter dagliga mellanmål i den här stilen:

IMG_1497

 

När jag skulle gå ner för den långa trappan för att äta ovan nämnda mellis så noterade jag två fulla soppåsar i  köket. Jag har ju inte varit ute på egen hand sen jag kom hem, men nu kände jag att det var dags. Tog mej ut till soptunnan genom hela stora trädgården med två soppåsar hängandes på kryckorna. Lite läskigt, men det gick bra! Man får vara uppmärksam på ojämnheter bara, så man inte trampar snett och får höften i fel vinkel.

Vilka äventyr! 😉

Ska i alla fall försöka ta vara på de fyra veckor som är kvar av sjukskrivningen. Ska köra mitt träningsprogram två gånger om dagen och försöka hinna virka och sticka lite roliga saker. Imorgon ska jag ta bort agrafferna (HU!) och sen ska jag se om jag vågar sluta med lite av medicinerna så jag blir lite mer skärpt… Tyvärr är det en hel drös kvar med innohep-sprutor, så dom får jag väl stå ut med ett tag till.

Det går åt rätt håll! 🙂

 

Uppfinning

Jag får ju inte böja höften så att vinkeln bli mindre än nittio grader (inte ens det i den här fasen av rehabiliteringen) och det skapar ju en del problem. Inför operationen skulle alla naglar vara välklippta, så med tårna är det ingen fara än så länge. Inför operationen fick man inte heller raka benen, för man får inte ha några sår och det kan det ju bli om man har otur. Så håriga ben har varit min melodi. Tills idag.

Jag bad min man om två skaft och gaffatejp,och tillsammans konstruerade vi sedan denna:

IMG_1853.JPG

Ena änden består av en tvättsvamp, som man kan använda för att tvåla in benen i raklödder, andra änden består av en rakhyvel. Uppfinningen har idag testats och fungerar alldeles ypperligt!

Ni märker att det är bättre när man orkar bekymra sej om så världsliga problem som håriga ben 🙂

Upp och ner som en berg- och dalbana

1 vecka och 5 dagar efter operation

Ja, humöret går verkligen upp och ned. Igår var allting hopplöst, meningslöst, tråkigt och jobbigt. Idag är det bättre. Det går framåt, jag blir bättre, jag orkar mer, jag kan mer, solen skiner.

Jag har beställt garn från Yarn-paradise, nya stickor och virknålar och ”pompom-makers” från ebay, hur billigt som helst. Har också fyndat sex önskeglas. ”Mine” blå från Kosta på Tradera.

glas

Shopping makes you happy! 🙂

Det går framåt med den mönsterstickade sjalen och jag har också börjat på en poncho.

Har även lyckats fylla i en undersökning jag fått i brevlådan från Statistika centralbyrån och fyllt i lappar till skolan åt ungarna om föräldramöten och skolfoton och allt vad det är.

Jag trälar också på med träningsprogrammet från sjugymnasten när jag kommer ihåg det och funderar lite löst på om jag någonsin kommer att bli som en vanlig människa igen?

På det hela taget går det alltså åt rätt håll! 😀

Lite slarvig

1 1/2 vecka sen operation
1 vecka sedan hemkomst

Jag har idag märkt att jag börjar bli lite slarvig när jag är ensam hemma. Jag har idag upprepade gånger tappat både kryckor och griptång på marken och då står man där. Har lyckats få upp dem med diverse underliga hjälpmedel och ibland har jag lyckats ha kvar iaf en krycka i handen, men det där slarvandet gillar jag inte.

Stickningen från igår repade jag upp, det var ett superkomplicerat mönster (tyckte jag).  Nu har jag börjat på ett nytt som jag tror kommer att bli lite lättare, hittade ett mönster på Ravelry som heter ”Leaf by leaf”.

IMG_1492

 

Idag kom det roliga saker i posten också 🙂 Jag har beställt två nummer av tidningen ”Made be Me” för att kolla om det är något att ha. Nu har jag något att fördjupa mej i 😉

IMG_1491

 

Annars går det bättre och bättre dag för dag. Även om jag fortfarande är tvungen att sova middag en gång på dagen. På kvällarna när jag lägger mej känns det som om det är en tennisboll dom har satt in som höftkula åt mej.

Dosett

Skrev jag att jag skaffat en dosett för att hålla ordning på alla mediciner? Efter snart en vecka hemma var det dags att fylla på den igen och det är inte uppmuntrande för någon som inte gillar att proppa i sej mediciner:

IMG_1852.JPG

Och jag tar tillbaka att jag skrev att jag inte har ont. När jag varit uppe på dagen och hållt på och går och lägger mej igen på kvällen har jag ONT! Jag tror att det dels är själva ingreppet, sen tror jag också att jag får ont av att använda musklerna i det opererade benet på ett sätt som jag inte gjort på väldigt länge, eftersom jag har haltat omkring länge nu. Men så länge jag sitter still och inte anstränger mej alltför mycket har jag inte ont, men så kan man ju inte ha det 😉

Kände mej lite förtvivlad imorse när alla skulle gå, men min evigt stöttande make sa åt mej att ta itu ned att virka något, så det är precis vad jag ska göra idag! Har redan hunnit lära mej ett nytt sätt att lägga upp maskor; scf är förkortningen på engelska (singel crochet foundation) , vet inte vad det heter på svenska, men fint blir det. Beskrivningen hittade jag här: http://newstitchaday.com/how-to-crochet-the-chainless-single-crochet-foundation.