1 år sen idag

För exakt ett år sen låg jag nyligen uppvaknad i en sjukhussäng, överöst av blommor och choklad av vad jag trodde var en make som älskade mej. Tänk vad livet kan förändras och vad fort ett år går. Nu sitter jag frånskild i ett eget hus med nästan ett års känslomässig berg- och dalbana bakom mej. Det här året har iaf gjort att jag inte har ägnat speciellt stort fokus på operationen, eller att jag har hunnit tänka och känna efter hur jag mår eller att jag har kunnat vara försiktig osv…. Efter ett halvår så bar jag flyttkartonger, packade och packade upp, skruvade ihop grejjer från IKEA, möblerade om, kopplade kablar, sotade panna, bar in pellets osv. Såklart med barnens ständigt hjälpande händer. Utan dom hade jag inte orkat eller så hade det iaf tagit dubbelt så lång tid allting.

Och hur mår jag nu då, ett år efter operationen? Jag tänker faktiskt inte alls på höften längre. Kanske beroende på att jag har fått hälsporre och trilskas med att den ska gå över eller så är det helt enkelt för att jag inte behöver tänka på det längre. Efter flytten fick jag nåt i höften (trochanterit), men det gick över snabbt med nån slags medicinkur. Annars har operationen varit särdeles lyckad! Jag har faktiskt fått ett nytt liv, rent fysiskt. Jag trodde aldrig att jag kunde blir såhär bra efter att ha haft så ont i så många år. Det är helt fantastiskt.

Men dagen idag ägnar jag åt att tänka ett år tillbaka. Fylld av morfin, rädslan att ramla, svårigheterna att röra sej alls efter operationen. Övningarna som man skulle göra, inte ville, men måste. Sprutorna med blodförtunnande varje dag (jag mår ff dåligt när jag hör den ringsignal som jag hade som åminnelse för sprutan). Att man bara kunde sova på rygg.Och så småningom på sidan med massor av kuddar mellan benen. Hur vidrigt det var att ta bort agrafferna. Rädslan att titta på ärret för första gången (det är rätt fint nu).

Nu är jag nästan precis som vem som helst. Nästan. 🙂 Tänk vilka mirakel dom kan åstadkomma! Mycket tacksam att jag är född i Sverige med svensk sjukvård. Det får jag skriva upp i min tacksamhetsbok idag 😉

Ett nytt kapitel

Jahapp. Som det faller sej så har livet helt plötsligt tagit en ny vändning och det visar sej att jag ska bli ensamstående mamma med hus. Ett nytt kapitel börjar i livet. Det har varit en lång väg till att acceptera detta, men det börjar kännas ok nu. Jag har hittat ett hus som jag imorgon ska skriva kontrakt på och det känns jättespännande. Mitt alldeles egna hus <3 Och självklart har jag tusentals idéer om hur jag vill göra om i huset och vilka möbler jag vill köpa och hur jag ska disponera rummen och…..ja, allt. Huset är mycket väl omskött, men lite gammaldags, finns en del man vill ändra, men inga akuta insatser behövs. Det är stort och rymligt och jag kommer att ha allt det utrymme som jag kan önska mej.

Så till ämnena höftledsoperation och virkning/stickning så tilläggs nu också praktiska husfrågor, inredningsfunderingar och husköparerfarenheter. I måndags var jag och besiktigade huset tillsammans med säljaren och en besiktningsman. Det tog två och en halv timme, besiktningsmannen kröp in å vartenda skrymsle och vrå. Men det känns ju bra att man får koll. Fick protokollet idag och har betalt fakturan för besiktningen, 6600kr. Det blir ju en del ”runtomkring-kostnader”. Så imorgon ska jag till mäklaren och skriva kontrakt. Så småningom blir det inflyttning, i slutet av mars. Innan dess är det packning, städning, inköp, funderingar, längta, osäkerhet, sorg.

Men följ mej på mitt husköparäventyr vettja!

F.ö.: höften mår utmärkt! Jag var på tremånadersinspektion hos sjukgymnast och jag har inga restriktioner längre. Visst känns den inte helt normal ännu, men jag har ingen värk alls! Och äter inte en enda medicin! Helt otroligt. Är stel om jag har suttit länge, men det tar kortare och kortare tid innan det går över. Får lite ont om jag går för långt, men ikväll tog jag en promenad på fyrtio minuter och det gick jättebra! Det är ju faktiskt nästan exakt fyra månader sen operationen nu, det var ju den 23 september. Tiden rusar iväg.

Börjar komma in i mitt nya jobb också, det är hur mycket som helst att göra, men roligt! Jag kommer att lära mej oerhört mycket! Och pluggandet ligger jag lite efter med, men ska satsa på att hinna ikapp med det nästa vecka. Läser ju 7,5 poäng per termin på distans.

Nu är det fruktsallad och keso och tv-tittande som gäller. Kanske lite stickning också. 🙂