Etikett: artros

1 år sen idag

Lämna en kommentar

För exakt ett år sen låg jag nyligen uppvaknad i en sjukhussäng, överöst av blommor och choklad av vad jag trodde var en make som älskade mej. Tänk vad livet kan förändras och vad fort ett år går. Nu sitter jag frånskild i ett eget hus med nästan ett års känslomässig berg- och dalbana bakom mej. Det här året har iaf gjort att jag inte har ägnat speciellt stort fokus på operationen, eller att jag har hunnit tänka och känna efter hur jag mår eller att jag har kunnat vara försiktig osv…. Efter ett halvår så bar jag flyttkartonger, packade och packade upp, skruvade ihop grejjer från IKEA, möblerade om, kopplade kablar, sotade panna, bar in pellets osv. Såklart med barnens ständigt hjälpande händer. Utan dom hade jag inte orkat eller så hade det iaf tagit dubbelt så lång tid allting.

Och hur mår jag nu då, ett år efter operationen? Jag tänker faktiskt inte alls på höften längre. Kanske beroende på att jag har fått hälsporre och trilskas med att den ska gå över eller så är det helt enkelt för att jag inte behöver tänka på det längre. Efter flytten fick jag nåt i höften (trochanterit), men det gick över snabbt med nån slags medicinkur. Annars har operationen varit särdeles lyckad! Jag har faktiskt fått ett nytt liv, rent fysiskt. Jag trodde aldrig att jag kunde blir såhär bra efter att ha haft så ont i så många år. Det är helt fantastiskt.

Men dagen idag ägnar jag åt att tänka ett år tillbaka. Fylld av morfin, rädslan att ramla, svårigheterna att röra sej alls efter operationen. Övningarna som man skulle göra, inte ville, men måste. Sprutorna med blodförtunnande varje dag (jag mår ff dåligt när jag hör den ringsignal som jag hade som åminnelse för sprutan). Att man bara kunde sova på rygg.Och så småningom på sidan med massor av kuddar mellan benen. Hur vidrigt det var att ta bort agrafferna. Rädslan att titta på ärret för första gången (det är rätt fint nu).

Nu är jag nästan precis som vem som helst. Nästan. 🙂 Tänk vilka mirakel dom kan åstadkomma! Mycket tacksam att jag är född i Sverige med svensk sjukvård. Det får jag skriva upp i min tacksamhetsbok idag 😉

Allt ser bra ut

Lämna en kommentar

7 veckor efter operation

Nu har jag blivit röntgad och besiktigad av min kära överläkare, hon sa att allt ser bra ut, det har inte ändrat sej något sen operationen. Såret har läkt bra. Jag bad dom på röntgen att ta en bild av såret för att kolla att det inte fanns några kvarglömda agraffer som hade växt fast och det gjorde dom så snällt. Inte en enda agraff så långt ögat kunde nå. När jag var på ortopedmottagningen så såg dom dock att det var några suturer som stack ut lite från såret, det är dom som har stickts lite. Snälla sköterskan drog ut dom, så nu ska det väl sluta sticka i såret.

Jag frågade om den andra höften och det är artros på den också, överläkaren visste inte hur många år till den skulle hålla, men sa att den inte på långa vägar var så illa däran som den som opererades. Hon trodde att jag får ont när jag felbelastar med kryckan. Hon tyckte jag skulle låte bli kryckan så mycket dom möjligt, dock inte utomhus.

Jag frågar om jag fick börja då smått med crosstrainer, men det lät hon lite tveksam till. Well, jag kan ju prova iaf.

Hur som helst var det skönt att höra att allt är ok. INTE kul att den andra höften går samma öde till mötes. Ska man orka med en till sån här operation så småningom? Ja, nu vet man ju vad den innebär i alla fall och allt har ju gått fantastiskt bra, egentligen. Nästa gång kan man ju förbereda lite bättre.

Återbesök hos sjukgymnast 18 december står nu på agendan. Tror jag ska boka en tid hos den kommunala sjukgymnasten innan det. Den 18/12 ska de mäta benlängden också för tydligen är det opererade benet 1 cm längre än det andra. Då kan det hå!

Fika på det dåliga sjukhusfiket innan hemfärd… Inet alls gott, men jag var ju hungrig… Fick vänta länge mellan röntgen och ortoped.

IMG_1634-0.JPG

5 veckor sen operation och ny kaffemaskin

Lämna en kommentar

5 veckor sen operation

Jag kan gå några meter utan krycka utan att halta alltför mycket, men jag haltar rätt ordentligt om jag går utan kryckor längre sträckor. Använder en krycka i ”vanliga” fall.Annars går det bra nu, det känns som om man börjar få lite energi igen och det är vansinnigt skönt att ha slutat med alla mediciner (speciellt sprutorna). Nu är det bara några dagar kvar innan jag ska börja jobba igen och jag tycker att de här veckorna har gått otroligt fort, men ändå har det hunnit hända så mycket (trots att jag bara går här hemma och såsar). Tänk vad kroppen klarar av! Jag har fått för mej att de har glömt agraffer i såret som har växt fast i mej, ska be dom kolla det när jag ska på röntgen den 11/11. Har försökt känna med magnet, men jag inbillar mej ju att magneten reagerar. 🙂 Vi får se. Den 11 ska jag iaf till sjukhuset och röntgas och träffa ”min” överläkare för att se så att allt står rätt till. Jag vet att jag nu, när jag inte har så ont längre, gör en massa felaktiga rörelser som jag egentligen borde vara mer försiktig med att göra, men det blir ju så hopplöst när man inte klarar av saker och ting själv. Vi får se vad dom säger.

Jag lyckades köpa loss en Tassimo-maskin för 39 spänn på nåt underligt vis via nån reklamkampanj på nätet (det är sånt man har tid med när man går hemma och är sjukskriven) och idag har jag äntligen packat upp den, den har stått i sin kartong rätt länge. Så nu blir det till att kassera den gamla Dolce Guston som har tjänat oss så väl i flera år… Man får ju massa erbjudanden och grejjer när man precis har köpt en maskin, så nu har jag beställt nio förpackningar med kapslar för bara 250 spänn, rena fyndet. De hade både Marabou choklad och Oreo-smak. Så jag köpte det till barnen och nån te-sort och en massa olika kaffe sorter. Kul!

tassimo

 

 

I söndags kom jag äntligen igång med pluggandet lite och skrev lite obligatoriska uppgifter på pingpong. plattformen som vi använder. Skönt! Trodde nästan att jag inte skulle orka, men det gör jag nog.