{"id":4041,"date":"2016-07-28T09:29:09","date_gmt":"2016-07-28T09:29:09","guid":{"rendered":"http:\/\/annakolis.se\/?p=4041"},"modified":"2017-02-14T17:50:03","modified_gmt":"2017-02-14T17:50:03","slug":"att-skiljas","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/annakolis.se\/?p=4041","title":{"rendered":"Att skiljas"},"content":{"rendered":"

L\u00e4ser en bok d\u00e4r f\u00f6rfattaren p\u00e5 ett s\u00e5 tydligt s\u00e4tt beskriver hur det \u00e4r att mista n\u00e5gon. I boken \u00e4r det n\u00e5gon som g\u00e5tt bort, men jag drabbas av\u00a0likheten det har med en skilsm\u00e4ssa. N\u00e4r man skiljer sej s\u00e5 \u00e4r det som om den andre har d\u00f6tt en smula. Det man g\u00f6r, det man h\u00f6r och ser, platser man \u00e5ker till, v\u00e4gar man tar, aff\u00e4rer man handlar i, utflyktsm\u00e5l\u00a0man \u00e5ker f\u00f6rbi, l\u00e5tar man h\u00f6r, filmer man ser, vin man dricker, mat man \u00e4ter, de sm\u00e5 detaljerna\u00a0i vardagen. Allt det som man tidigare hade ihop och gjorde och upplevde tillsammans, det blir en p\u00e5minnelse. En p\u00e5minnelse om det hemska som h\u00e4nt. Precis s\u00e5 var det, d\u00e5 i f\u00f6rsta skedet efter skilsm\u00e4ssan. Och jag vet att n\u00e5gon sa \u00e5t mej: ”Du f\u00e5r t\u00e4nka p\u00e5 honom som om han d\u00f6tt” och lite s\u00e5 var det. Man miste n\u00e5gon som man delat allt med. Man togs ifr\u00e5n sin framtid, den framtid man planerat tillsammans och som var s\u00e5 sj\u00e4lvklar. Allt det man litat p\u00e5 och trott var ens trygga lilla liv bara rycktes undan. Som att sl\u00e4ngas ner i en svart avgrund och f\u00f6rs\u00f6ka hitta fotf\u00e4ste n\u00e5gonstans.<\/p>\n

Och det g\u00f6r man ju. S\u00e5 sm\u00e5ningom. Man griper tag i alla halmstr\u00e5n man ser, man pratar med alla och f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rst\u00e5 vad det var som h\u00e4nde n\u00e4r man pl\u00f6tsligt f\u00f6rlorade allt. F\u00f6r det g\u00f6r man verkligen. Man m\u00e5ste bygga upp allt p\u00e5 nytt. Och det tar tid. Och man p\u00e5minns och man p\u00e5minns av alla dessa sm\u00e5 detaljer om vad man f\u00f6rlorat. Framtiden som f\u00f6rut var s\u00e5 sj\u00e4lvklar \u00e4r nu sv\u00e5r att f\u00f6rest\u00e4lla sej. Och \u00e4ven om man s\u00e5 sm\u00e5ningom \u00f6vertygas om att det kommer att blir alldeles utm\u00e4rkt \u00e4ven nu, s\u00e5 \u00e4r den fortfarande sv\u00e5r att f\u00f6rest\u00e4lla sej. Och man \u00e4r ensam. Man blir stark. Man m\u00e5ste vara stark. Man s\u00f6rjer \u00f6ver och blir f\u00f6rbluffad av att man var utbytbar. N\u00e4r vi var dom sj\u00e4lvklara ihop. Man v\u00e4njer sej vid tanken, men s\u00e5 dyker det upp n\u00e5n detalj som g\u00f6r att sorgen dyker upp igen. Man kanske blir mest ledsen \u00f6ver att den k\u00e4rlek man sj\u00e4lv trodde var s\u00e5 djup och fundamental bara gick att flytta \u00f6ver till en annan person. Det g\u00f6r ont. Och kommer nog alltid att g\u00f6ra. Och v\u00e4nskapen. Man trodde att man var b\u00e4sta v\u00e4nner, men sen visar det sej att man inte har f\u00f6rst\u00e5tt varann \u00f6ver huvud taget. Har man det n\u00e5gonsin? undrar man f\u00f6r sej sj\u00e4lv. Man har blivit av med sin b\u00e4sta v\u00e4n och undrar lite f\u00f6rsiktigt om man n\u00e5gonsin hade n\u00e5gon.<\/p>\n

Och under hela den h\u00e4r resan man g\u00f6r och med allt man g\u00e5r igenom s\u00e5 ska man ta hand om barnen, skapa ett nytt hem \u00e5t barnen, se till att inte barnen\u00a0far illa, att dom har det bra, att dom v\u00e5gar prata och t\u00e4nka och tycka. F\u00f6r dom \u00e4r s\u00e5 lojala. Naturligtvis mot b\u00e5da sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Allt dom k\u00e4nner och t\u00e4nker och vill f\u00e5r man lyssna uppm\u00e4rksamt efter. Man gl\u00e4ds \u00e5t sina fina barn och f\u00f6rbannar att man har tvingats hamna i en situation d\u00e4r man missar halva deras liv. H\u00e4lften av tiden ska man nu pl\u00f6tsligt inte ens tillbringa med sina barn l\u00e4ngre. Barnen som \u00e4r universums mitt. Som man har levt med st\u00e4ndigt i hela deras liv, som sa man nu pl\u00f6tsligt inte f\u00e5 dela allt med l\u00e4ngre. Visst, dom v\u00e4xer upp och blir stora och ska s\u00e5klart naturligt skapa sina egna sm\u00e5 liv. Men det h\u00e4r \u00e4r n\u00e5got annat. Vardagen. Man missar deras vardag. Alla sm\u00e5 saker som man \u00e4lskar med livet tillsammans med barnen, dom missar man nu varannan vecka. P\u00e5 n\u00e5t underligt j\u00e4vla vis klarar man av det ocks\u00e5. F\u00f6r att man m\u00e5ste. F\u00f6r att barnen s\u00e5klart beh\u00f6ver b\u00e5da sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Jag vet inte om man blir starkare av det, man bara biter ihop.<\/p>\n

Ungef\u00e4r ett och ett halvt \u00e5r har g\u00e5tt sen min skilsm\u00e4ssa. Fortfarande grubblar\u00a0man mycket. Den v\u00e4rsta sorgen \u00e4r \u00f6ver, jag har skapat mej ett bra liv och ett hem d\u00e4r barnen alltid k\u00e4nner sej v\u00e4lkomna och d\u00e4r dom k\u00e4nner sej verkligt hemma. Jag har ett liv som virvlar p\u00e5 med mycket roligt, mycket v\u00e4nner, roligt jobb, nu blir det roligt plugg ocks\u00e5 i h\u00f6st, ett underbart hem osv. Jag har allt jag beh\u00f6ver och \u00e4r tacksam f\u00f6r det. Jag har energi och gl\u00e4dje. Jag har lycka och k\u00e4rlek tillsammans med mina barn. Men man f\u00f6r\u00e4ndras. Ingenting \u00e4r l\u00e4ngre sj\u00e4lvklart. Man ifr\u00e5gas\u00e4tter och funderar mer. Man g\u00f6r mer medvetna val och funderar mer \u00f6ver vad man vill och inte. Att den man skilt sej ifr\u00e5n genast sl\u00e4nger sej in i ett nytt f\u00f6rh\u00e5llande skapar ocks\u00e5 en del grubblerier. Dels \u00f6ver att just han g\u00f6r det och dels \u00f6ver m\u00e4n i allm\u00e4nhet. Man blir kritisk och lite granskande och ganska avvaktande. Man blir vansinnigt ledsen att det vi hade inte var sv\u00e5rare att byta ut mot n\u00e5got annat. Ens livs k\u00e4rlek liksom. Men man l\u00e4r sej v\u00e4l antagligen n\u00e5got av det ocks\u00e5. Bitterheten ligger p\u00e5 lur, den f\u00e5r man passa sej f\u00f6r. F\u00f6r s\u00e5klart \u00e4r det l\u00e4tt att bli bitter av att bli bortsl\u00e4ngd av sitt livs k\u00e4rlek som man faktiskt har skapat ett helt liv ihop med. S\u00e5 det f\u00e5r man arbeta med ocks\u00e5.<\/p>\n

V\u00e4nnerna blir viktiga. Ens eget inre v\u00e4lbefinnande blir viktigt. Det blir viktigast att barnen har det bra och att vi har det roligt tillsammans n\u00e4r dom \u00e4r h\u00e4r. Det blir viktigt att man alltid kan st\u00e5 f\u00f6r det man g\u00f6r och att man g\u00f6r precis det man sj\u00e4lv vill och att man sj\u00e4lv vet vad man vill och varf\u00f6r. Det finns m\u00e5nga f\u00f6rdelar efter skilsm\u00e4ssan, men det \u00e4r en stor sorg och besvikelse man m\u00e5ste ta sej igenom och som nog alltid kommer att finnas i en. Det ov\u00e4ntade sveket som man inte alls var beredd p\u00e5. Fr\u00e5n n\u00e5n man litade totalt p\u00e5. Faktiskt som en kniv i ryggen, det gamla hederliga uttrycket. Och faktiskt utan f\u00f6rvarning. Sen att inte bli lyssnad p\u00e5, att uppleva att det man sj\u00e4lv sa och t\u00e4nkte och tyckte inte alls spelade n\u00e5gon roll. Att vi inte l\u00e4ngre var tv\u00e5 om att fatta beslut, n\u00e5got som vi varit i\u00a0hela v\u00e5rt f\u00f6rh\u00e5llande. Att bara han best\u00e4mde att man inte d\u00f6g l\u00e4ngre, att vi inte d\u00f6g l\u00e4ngre. Det var hemskt. Och att det tydligen hellre var n\u00e5gon annan han ville ha. Det var ocks\u00e5 hemskt. Man fattar det inte. Den man litade mest p\u00e5 av alla n\u00e5gonsin. Skapar en del sv\u00e5righeter f\u00f6r framtida tillit kan jag lova \ud83d\ude42<\/p>\n

Hur som helst. Man har \u00f6verlevt. Man har blivit tvungen att bli stark, p\u00e5hittig, kunnig, man m\u00e5ste orka och orka och orka. Och man g\u00f6r det. Man gr\u00e5ter sej igenom, man \u00e4r arg och f\u00f6rtvivlad, men man tar sej igenom. Sakta men s\u00e4kert. V\u00e5gorna blir mindre och mindre. Sorgen finns kvar, det g\u00f6r den nog alltid. \u00d6ver den f\u00f6rlorade framtiden och \u00f6ver sveket. Dom tv\u00e5 sakerna \u00e4r det v\u00e4rsta. Men man lever vidare och skapar nytt, f\u00f6r om det \u00e4r n\u00e5got jag \u00e4r bra p\u00e5 s\u00e5 \u00e4r det att skapa saker. Jag skapar ett nytt liv \u00e5t min nya lilla familjekonstellation och \u00e4r stark nog f\u00f6r tv\u00e5. Man skriver ur sej en del \ud83d\ude42 Man pratar ur sej \u00e4nnu mer. Man gr\u00e5ter r\u00e4tt mycket ett tag. Sen: Life goes on. Man klarar det.<\/p>\n

\"We_Can_Do_It!\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4ser en bok d\u00e4r f\u00f6rfattaren p\u00e5 ett s\u00e5 tydligt s\u00e4tt beskriver hur det \u00e4r att mista n\u00e5gon. I boken \u00e4r det n\u00e5gon som g\u00e5tt bort, men jag drabbas av\u00a0likheten det har med en skilsm\u00e4ssa. N\u00e4r man skiljer sej s\u00e5 \u00e4r det som om den andre har d\u00f6tt en smula. Det<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":true,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"Att skiljas","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-4041","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"wppr_data":{"cwp_meta_box_check":"No"},"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4041","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=4041"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4041\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4471,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/4041\/revisions\/4471"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=4041"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=4041"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=4041"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}