{"id":3893,"date":"2016-05-02T17:27:35","date_gmt":"2016-05-02T17:27:35","guid":{"rendered":"http:\/\/annakolis.se\/?p=3893"},"modified":"2016-05-02T17:27:35","modified_gmt":"2016-05-02T17:27:35","slug":"arhundradets-karlekssaga","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/annakolis.se\/?p=3893","title":{"rendered":"\u00c5rhundradets k\u00e4rlekssaga&#8230;."},"content":{"rendered":"<p>Vad konstigt det \u00e4r n\u00e4r det som man trodde var \u00e5rhundradets k\u00e4rlekssaga, vi tv\u00e5 som var gjorda f\u00f6r varann, vi tv\u00e5 som klarade allt i v\u00e5tt och torrt, som var de b\u00e4sta v\u00e4nner, som aldrig skulle bli som alla andra, f\u00f6r vi tv\u00e5 var alltid speciella. N\u00e4r allt det pl\u00f6tsligt blir n\u00e5n fjuttig patetisk historia med n\u00e5n slags midlife-crisis i centrum. N\u00e5n story utan fokus eller sk\u00e4rpa. N\u00e4r 18 \u00e5r pl\u00f6tsligt k\u00e4nns som en bortsl\u00e4ngd och irrelevant historia bara. Man kan tycka att det \u00e4r ledsamt och sorgligt, tragiskt och hemskt. Men n\u00e4r man tyckt det f\u00e4rdigt s\u00e5 blir det liksom bara fjuttigt och patetiskt kvar.<\/p>\n<p>Life goes on&#8230; P\u00e5 n\u00e5t underligt vis s\u00e5 visar det sej att livet g\u00e5r vidare, trots att ens hj\u00e4rta blivit krossat, trampat p\u00e5, h\u00e5nat. Man reser sej upp, borstar av sej och stapplar vidare. Med allt s\u00e4krare steg. Man vinglar\u00a0till ibland, men vandrar envist vidare, ut i det ok\u00e4nda, mot nya m\u00e4nniskor, k\u00e4nslor, dofter, smaker, upplevelser, m\u00e5l. Man v\u00e4nder sej om och tittar tillbaka och sorgen stiger upp i en igen. Sen ser man hur fjuttigt och patetiskt det slutade och v\u00e4nder sej om med f\u00f6rnyad kraft, med nytt hopp och en gl\u00e4dje att vara fri. Man g\u00e5r vidare. En alldeles egen v\u00e4g. \u00c5t vilket h\u00e5ll man vill. Varje dag kan man v\u00e4lja vilket h\u00e5ll man vill g\u00e5 \u00e5t. Man kan v\u00e4lja om man vill g\u00e5 sakta eller fort, vem eller vilka man vill g\u00e5 bredvid den dagen eller om man vill g\u00e5 sj\u00e4lv. Varje dag \u00e4r man fri att v\u00e4lja. Det \u00e4r berusande. Livet \u00e4r berusande.<\/p>\n<p>\u00c4nnu en favvo fr\u00e5n Villfarelser \ud83d\ude42 :<br \/>\n<a href=\"http:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-3894\" src=\"http:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana.jpg\" alt=\"cocillana\" width=\"960\" height=\"652\" srcset=\"https:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana.jpg 960w, https:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana-300x204.jpg 300w, https:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana-768x522.jpg 768w, https:\/\/annakolis.se\/wp-content\/uploads\/2016\/05\/cocillana-700x475.jpg 700w\" sizes=\"auto, (max-width: 960px) 100vw, 960px\" \/><\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Vad konstigt det \u00e4r n\u00e4r det som man trodde var \u00e5rhundradets k\u00e4rlekssaga, vi tv\u00e5 som var gjorda f\u00f6r varann, vi tv\u00e5 som klarade allt i v\u00e5tt och torrt, som var de b\u00e4sta v\u00e4nner, som aldrig skulle bli som alla andra, f\u00f6r vi tv\u00e5 var alltid speciella. N\u00e4r allt det pl\u00f6tsligt<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"\u00c5rhundradets k\u00e4rlekssaga....","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3893","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"wppr_data":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3893","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3893"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3893\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3896,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3893\/revisions\/3896"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3893"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3893"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3893"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}