{"id":3758,"date":"2016-02-17T20:14:34","date_gmt":"2016-02-17T20:14:34","guid":{"rendered":"http:\/\/annakolis.se\/?p=3758"},"modified":"2016-02-17T21:54:49","modified_gmt":"2016-02-17T21:54:49","slug":"ner-som-en-pannkaka-upp-som-en-sol","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/annakolis.se\/?p=3758","title":{"rendered":"Ner som en pannkaka &#8211; upp som en sol :)"},"content":{"rendered":"<p>Jahapp. Den definitiva l\u00e4mningen av f\u00f6rra huset utl\u00f6ste en veritabel k\u00e4nslostorm och m\u00e5nga t\u00e5rar som diskuterades med b\u00e5de den ena och den andre. Man \u00e4r s\u00e5 ledsen, s\u00e5 ledsen och k\u00e4nner sej som en liten lort bara. Men att man v\u00e5gar till\u00e5ta sej att vara s\u00e5 f\u00f6rtvivlat ledsen skapar en oerh\u00f6rd styrka i en. Man v\u00e5gar, man klarar det, man kan, man \u00f6vervinner och g\u00e5r vidare. Klokare, starkare, modigare. Det satt i n\u00e5gra dagar, men nu \u00e4r jag p\u00e5 v\u00e4g upp igen. Arbetsveckan p\u00e5 tre dagar \u00e4r slut, vi har grillat idag i kylan, nu \u00e4r disken diskad, barnen har k\u00f6pt glass, chips och godis och sitter och lanar och kollar Netflix och jag tar ett glas av underbara McManis (som Z l\u00e4rde mej, tack!). Fredagsmys en vanlig onsdag, perfekt.<\/p>\n<p>Vinet dricker jag och sk\u00e5lar p\u00e5 distans med den snyggaste narkossk\u00f6terskan i Eksj\u00f6 (puss L) som naturligtvis har tagit ledigt torsdag, fredag som jag och dricker vin och \u00e4ter choklad som jag. Med sin katt som heter Busan precis som min. Livet \u00e4r f\u00f6runderligt. Det g\u00e4ller bara att se de saker man har att vara tacksam f\u00f6r och att \u00f6ppna sitt sinne f\u00f6r tacksamheten. Missar man det ramlar man ner i ett h\u00e5l igen. Kanske. Tacksamheten \u00e4ndrar ju fysiskt hj\u00e4rnan, s\u00e5 till slut kanske det g\u00e5r av sej sj\u00e4lv. \ud83d\ude09<\/p>\n<p>En av de kloka personerna jag pratade med ig\u00e5r sa ett bra tips som hj\u00e4lper som fasen. Att t\u00e4nka p\u00e5 det l\u00e4mnade f\u00f6rh\u00e5llandet som om man f\u00f6rlorat\u00a0ett barn. Helt pl\u00f6tsligt blev bilden klarare och enklare att f\u00f6rst\u00e5. F\u00f6r lite s\u00e5 k\u00e4nns det faktiskt, av olika anledningar. Det kanske l\u00e5ter helt crazy, men f\u00f6r mej k\u00e4nns det mycket l\u00e4ttare att hantera och f\u00f6rst\u00e5. Lite Antonovsky med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. KASAM is da shit \ud83d\ude42<\/p>\n<p>Igen och alltid: Tack alla som st\u00e4ller upp f\u00f6r mej och finns f\u00f6r mej i gl\u00e4dje, sorg, f\u00f6rtvivlan och lycka. Ni betyder massor. Hade jag inte er att pysa till skulle jag bli totally nuts for sure.<\/p>\n<p>Under deppen har jag b\u00f6rjat kolla p\u00e5 en tv-serie, det var ju tusen \u00e5r sen, men kollar nu Blacklist, helt ok.<\/p>\n<p>Idag blir det en Garbage-l\u00e5t, en gammal goding av ett band som har f\u00e5tt of\u00f6rtj\u00e4nt lite uppm\u00e4rksamhet (enligt mej). &#8221;Only happy when it rains&#8221; \u00e4r ju en favorit fr\u00e5n den h\u00e4r skivan. B\u00e4sta textraden i den l\u00e5ten:\u00a0<em>I only smile in the dark, my only comfort is the night gone black.\u00a0<\/em>Well, idag har jag valt favvol\u00e5t tv\u00e5 fr\u00e5n skivan; &#8221;Queer&#8221;. Enjoy!<\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"900\" height=\"675\" src=\"https:\/\/www.youtube.com\/embed\/3ppiohVRZ0s?feature=oembed\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jahapp. Den definitiva l\u00e4mningen av f\u00f6rra huset utl\u00f6ste en veritabel k\u00e4nslostorm och m\u00e5nga t\u00e5rar som diskuterades med b\u00e5de den ena och den andre. Man \u00e4r s\u00e5 ledsen, s\u00e5 ledsen och k\u00e4nner sej som en liten lort bara. Men att man v\u00e5gar till\u00e5ta sej att vara s\u00e5 f\u00f6rtvivlat ledsen skapar en<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3758","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"wppr_data":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3758","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3758"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3758\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3760,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3758\/revisions\/3760"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3758"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3758"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3758"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}