{"id":3687,"date":"2015-12-28T21:32:50","date_gmt":"2015-12-28T21:32:50","guid":{"rendered":"http:\/\/annakolis.se\/?p=3687"},"modified":"2015-12-28T21:32:50","modified_gmt":"2015-12-28T21:32:50","slug":"semmelpremiar-avslut-pa-aret","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/annakolis.se\/?p=3687","title":{"rendered":"Semmelpremi\u00e4r &#038; avslut p\u00e5 \u00e5ret"},"content":{"rendered":"<p>Ja, idag n\u00e4r jag var och skulle k\u00f6pa en macka till lunch s\u00e5 s\u00e5g jag att de b\u00f6rjat s\u00e4lja semlor. Jepp, de g\u00f6r de alltid p\u00e5 annandagen, upplyste den glada baristan mej om. K\u00f6pte en semla f\u00f6r att ha till fikat p\u00e5 jobbet, men orkade sen inte \u00e4ta upp den. Fick ta hem den, men d\u00e5 var jag ju tvungen att k\u00f6pa med mej semlor till barnen ocks\u00e5, kunde ju inte \u00e5ka hem med bara en semla till mej sj\u00e4lv och mumsa p\u00e5 framf\u00f6r \u00f6gonen p\u00e5 alla. S\u00e5 p\u00e5 kv\u00e4llen blev det semmelfika. Mycket gott! \ud83d\ude42<\/p>\n<p>Idag var det upp i ottan och iv\u00e4g till jobbet, k\u00e4ndes tufft efter alla sovmornar man haft. Tr\u00f6tt hela dagen och massor att g\u00f6ra p\u00e5 lunchen och efter jobbet, man hinner inte riktigt med allt man vill. L\u00e4ngtar till onsdag kv\u00e4ll, d\u00e5 startar en veckas ledighet. Underbart sk\u00f6nt, jag\u00a0beh\u00f6ver det.<\/p>\n<p>Annars jobbar jag p\u00e5 att sl\u00e4ppa det gamla och \u00f6verl\u00e4mna mej helt \u00e5t mitt nya liv. Det \u00e4r l\u00e4ttare sagt \u00e4n gjort. Men att skapa ett eget liv, helt efter eget huvud, utan att beh\u00f6va fr\u00e5ga n\u00e5gon om lov eller bry sej om vad n\u00e5gon annan tycker, att f\u00f6rst\u00e5 att man klarar av det mesta sj\u00e4lv, att man inte beh\u00f6ver be n\u00e5n om r\u00e5d hela tiden utan tv\u00e4rtom blir starkare av att best\u00e4mma sj\u00e4lv&#8230;. Det \u00e4r ju fantastiska uppt\u00e4ckter. \u00c4r s\u00e5 glad att jag inte har beh\u00f6vt k\u00e4nna mej ensam, men \u00e4nd\u00e5 har kunnat klara mej sj\u00e4lv. Det har varit tufft att g\u00e5 igenom vissa saker ensam, men jag har t\u00e4nkt och t\u00e4nkt och t\u00e4nkt f\u00f6r att ta mej igenom det v\u00e4rsta efter skilsm\u00e4ssan. Vissa saker kan man aldrig f\u00f6rl\u00e5ta, men p\u00e5 n\u00e5got vis m\u00e5ste man ju f\u00f6r sin egen skull g\u00e5 vidare \u00e4nd\u00e5, och det utan att bli bitter. Man f\u00e5r leva med sina \u00e4rr och s\u00e5r och l\u00e4ra sej att alla inte g\u00e5r att lita p\u00e5, men att m\u00e5nga g\u00f6r det. Man f\u00e5r l\u00e4ra sej att ensam \u00e4r starkast och att m\u00e4nniskor kan g\u00f6ra ont. Man l\u00e4r sej ocks\u00e5 att kommunikation ibland kan vara det sv\u00e5raste i v\u00e4rlden, men att det samtidigt kan vara s\u00e5 oerh\u00f6rt l\u00e4tt och roligt. Ff tror jag gott om m\u00e4nniskor i allm\u00e4nhet och det \u00e4r jag glad att kunna g\u00f6ra.<\/p>\n<p>En klok person sa att man p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt lever n\u00e4rmare sj\u00e4lva livet n\u00e4r man lever ensam, och precis s\u00e5 \u00e4r det. Man lever liksom MER. N\u00e4rmare sej sj\u00e4lv och ocks\u00e5 n\u00e4rmre dem man m\u00f6ter. Det man \u00e4r med om \u00e4r mer p\u00e5 riktigt och marken man g\u00e5r p\u00e5 \u00e4r lite svajigare, p\u00e5 gott och ont, mest gott. Mest \u00e4r jag ff fascinerad av hur underbart det \u00e4r att f\u00e5 best\u00e4mma allting sj\u00e4lv och g\u00f6ra precis som man sj\u00e4lv vill, jag har inte f\u00f6rst\u00e5tt hela vidden av detta \u00e4nnu, men hittills blir det bara b\u00e4ttre och b\u00e4ttre. Konstigt. \ud83d\ude42 S\u00e5nt man g\u00f6r av bara farten, av gammal vana, blir nu ifr\u00e5gasatt och v\u00e4nt p\u00e5, kanske kan man g\u00f6ra det p\u00e5 ett b\u00e4ttre, roligare, annorlunda s\u00e4tt? Det enda som stoppar en \u00e4r man sj\u00e4lv.<\/p>\n<p>Well. Snart \u00e4r det ett \u00e5r sen jag flyttade (typ nio m\u00e5nader nu) och d\u00e5 har man tagit sej igenom alla helger och h\u00f6gtider och traditioner, och d\u00e5 tror jag att det blir l\u00e4ttare. D\u00e5 vet man att man klarar allt det sj\u00e4lv. Naturligtvis \u00e4r barnen min styrka och gl\u00e4dje och mina st\u00f6rsta stoltheter i allt det h\u00e4r. Jag \u00e4r s\u00e5 glad att jag har dom och att dom \u00e4r dom dom \u00e4r. Jag kunde inte ha finare barn.<\/p>\n<p>Ja. Vi k\u00e4mpar p\u00e5. Jag sammanfattar det h\u00e4r som ett riktigt, riktigt tufft \u00e5r f\u00f6r mej. N\u00e4sta \u00e5r blir nog inte lika tufft men minst lika sp\u00e4nnande. M\u00f6jligheterna \u00e4r o\u00e4ndliga. M\u00e5ste dock jobba lite mer med den stora besvikelsen och ilskan jag b\u00e4r p\u00e5. Men den f\u00e5r finnas, man f\u00e5r t\u00e4nka, prata och \u00f6sa ur sej och s\u00e5 sm\u00e5ningom borde den ju krympa. Jag hade velat f\u00e5 n\u00e5gon slags f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r min besvikelse, n\u00e5gon slags kvitto p\u00e5 att det jag k\u00e4nner ocks\u00e5 \u00e4r relevant, men jag m\u00e5ste nog inse att jag m\u00e5ste sl\u00e4ppa det, jag kommer aldrig att f\u00e5 det. Men det \u00e4r inte l\u00e4tt. Jag k\u00e4nner mej helt \u00f6verk\u00f6rd ff och hur hanterar man det p\u00e5 n\u00e5t vettigt s\u00e4tt? Har inte l\u00e4rt mej det \u00e4n.<\/p>\n<p>Nu ska jag hantera det genom att m\u00e5la naglarna och s\u00e5 sm\u00e5ningom f\u00e5 g\u00e5 och l\u00e4gga mej. \ud83d\ude09 Tv\u00e5 mornar till att g\u00e5 upp tidigt, sen ledigt! \ud83d\ude42<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Ja, idag n\u00e4r jag var och skulle k\u00f6pa en macka till lunch s\u00e5 s\u00e5g jag att de b\u00f6rjat s\u00e4lja semlor. Jepp, de g\u00f6r de alltid p\u00e5 annandagen, upplyste den glada baristan mej om. K\u00f6pte en semla f\u00f6r att ha till fikat p\u00e5 jobbet, men orkade sen inte \u00e4ta upp den.<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-3687","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized"],"wppr_data":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3687","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3687"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3687\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3688,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3687\/revisions\/3688"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3687"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3687"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3687"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}