Jag filosoferade \u00f6ver n\u00e5got som pl\u00f6tsligt slog mej. Helt pl\u00f6tsligt har allt blivit roligt igen. Alla sm\u00e5 saker som man h\u00e5ller p\u00e5 med i vardagen, som jag brukar \u00e4lska att g\u00f6ra har blivit roliga igen. Efter skilsm\u00e4ssan och under sorgen, ilskan, den allm\u00e4nna berg- och dalbanan f\u00f6r k\u00e4nslorna s\u00e5 tappade det mesta sin gl\u00e4dje. Man gjorde det man m\u00e5ste f\u00f6r att man m\u00e5ste det, man h\u00f6ll n\u00e4san \u00f6ver vattenytan, s\u00e5g till att alla fick i sej mat och att alla var hela och rena n\u00e4r de gick till jobb och skola, inklusive en sj\u00e4lv. Men s\u00e5 pl\u00f6tsligt k\u00e4nner man att gl\u00e4djen vaknar till liv, man hinner inte med allt man vill g\u00f6ra och f\u00e5r panik \u00f6ver allt roligt man skulle \u00f6nska att man hann med.<\/p>\n
Kanske \u00e4r det s\u00e5 att det h\u00e4r bara \u00e4r en av topparna p\u00e5 berg- och dalbanan, men isf f\u00e5r man v\u00e4l njuta s\u00e5 l\u00e4nge det varar. \ud83d\ude42 Eller \u00e4r det som Papa Roach sjunger ”Face everything and rise”. Man m\u00f6ter modigt (eller inte) sin v\u00e4rsta r\u00e4dsla. Och s\u00e5 m\u00e4rker man till sin f\u00f6rv\u00e5ning att man varken d\u00f6r eller g\u00e5r under. Och ingen kunde vara mer f\u00f6rv\u00e5nad \u00e4n man sj\u00e4lv. Och i f\u00f6rv\u00e5ningen vaknar ovan n\u00e4mnda gl\u00e4dje till liv och man blir lite berusad av sin seger \u00f6ver r\u00e4dslan. <\/p>\n
Och efter att ha v\u00e4nt ut och in p\u00e5 sej sj\u00e4lv och analyserat alla k\u00e4nslor och sorgen och ilskan och besvikelsen och r\u00e4dslan, men \u00e4ven gl\u00e4djen och hoppfullheten, s\u00e5 landar man i n\u00e5t slags sp\u00e4nnande ovisshet d\u00e4r allting pl\u00f6tsligt k\u00e4nns m\u00f6jligt. \u00c4r det kanske det som \u00e4r livet?<\/p>\n
Man blir ocks\u00e5 stark av att v\u00e5ga s\u00e4tta gr\u00e4nser och s\u00e4ga nej. Att inse att man inte beh\u00f6ver acceptera saker som man inte tycker om, att man slipper ta strider som inte leder n\u00e5gon vart och att man har ett ansvar mot sej sj\u00e4lv att g\u00f6ra precis det som man m\u00e5r bra av. Inget annat. Jag ska m\u00e5 bra och barnen ska m\u00e5 bra, det \u00e4r det enda som \u00e4r viktigt. Mina \u00e4lskade barn! <\/p>\n
Det \u00e4r en verklig rikedom att finna gl\u00e4djen i sig sj\u00e4lv. Jag tappade den ur sikte ett tag. Och s\u00e4kert g\u00f6r jag det igen, men p\u00e5 n\u00e5t s\u00e4tt s\u00e5 k\u00e4nns det som om gungflyt jag g\u00e5tt p\u00e5 verkar \u00f6verg\u00e5 i lite mer fast mark. H\u00e5ll tummarna! \ud83d\ude42<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag filosoferade \u00f6ver n\u00e5got som pl\u00f6tsligt slog mej. Helt pl\u00f6tsligt har allt blivit roligt igen. Alla sm\u00e5 saker som man h\u00e5ller p\u00e5 med i vardagen, som jag brukar \u00e4lska att g\u00f6ra har blivit roliga igen. Efter skilsm\u00e4ssan och under sorgen, ilskan, den allm\u00e4nna berg- och dalbanan f\u00f6r k\u00e4nslorna s\u00e5 tappade<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","default_image_id":0,"font":"","enabled":false},"version":2}},"categories":[952,869,1],"tags":[],"class_list":["post-3329","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-myself","category-skilsmassa","category-uncategorized"],"wppr_data":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"","jetpack_sharing_enabled":true,"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3329","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=3329"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3329\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3332,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/3329\/revisions\/3332"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=3329"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=3329"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/annakolis.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=3329"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}