Att skiljas

Läser en bok där författaren på ett så tydligt sätt beskriver hur det är att mista någon. I boken är det någon som gått bort, men jag drabbas av likheten det har med en skilsmässa. När man skiljer sej så är det som om den andre har dött en smula. Det man gör, det man hör och ser, platser man åker till, vägar man tar, affärer man handlar i, utflyktsmål man åker förbi, låtar man hör, filmer man ser, vin man dricker, mat man äter, de små detaljerna i vardagen. Allt det som man tidigare hade ihop och gjorde och upplevde tillsammans, det blir en påminnelse. En påminnelse om det hemska som hänt. Precis så var det, då i första skedet efter skilsmässan. Och jag vet att någon sa åt mej: ”Du får tänka på honom som om han dött” och lite så var det. Man miste någon som man delat allt med. Man togs ifrån sin framtid, den framtid man planerat tillsammans och som var så självklar. Allt det man litat på och trott var ens trygga lilla liv bara rycktes undan. Som att slängas ner i en svart avgrund och försöka hitta fotfäste någonstans.

Och det gör man ju. Så småningom. Man griper tag i alla halmstrån man ser, man pratar med alla och försöker förstå vad det var som hände när man plötsligt förlorade allt. För det gör man verkligen. Man måste bygga upp allt på nytt. Och det tar tid. Och man påminns och man påminns av alla dessa små detaljer om vad man förlorat. Framtiden som förut var så självklar är nu svår att föreställa sej. Och även om man så småningom övertygas om att det kommer att blir alldeles utmärkt även nu, så är den fortfarande svår att föreställa sej. Och man är ensam. Man blir stark. Man måste vara stark. Man sörjer över och blir förbluffad av att man var utbytbar. När vi var dom självklara ihop. Man vänjer sej vid tanken, men så dyker det upp nån detalj som gör att sorgen dyker upp igen. Man kanske blir mest ledsen över att den kärlek man själv trodde var så djup och fundamental bara gick att flytta över till en annan person. Det gör ont. Och kommer nog alltid att göra. Och vänskapen. Man trodde att man var bästa vänner, men sen visar det sej att man inte har förstått varann över huvud taget. Har man det någonsin? undrar man för sej själv. Man har blivit av med sin bästa vän och undrar lite försiktigt om man någonsin hade någon.

Och under hela den här resan man gör och med allt man går igenom så ska man ta hand om barnen, skapa ett nytt hem åt barnen, se till att inte barnen far illa, att dom har det bra, att dom vågar prata och tänka och tycka. För dom är så lojala. Naturligtvis mot båda sina föräldrar. Allt dom känner och tänker och vill får man lyssna uppmärksamt efter. Man gläds åt sina fina barn och förbannar att man har tvingats hamna i en situation där man missar halva deras liv. Hälften av tiden ska man nu plötsligt inte ens tillbringa med sina barn längre. Barnen som är universums mitt. Som man har levt med ständigt i hela deras liv, som sa man nu plötsligt inte få dela allt med längre. Visst, dom växer upp och blir stora och ska såklart naturligt skapa sina egna små liv. Men det här är något annat. Vardagen. Man missar deras vardag. Alla små saker som man älskar med livet tillsammans med barnen, dom missar man nu varannan vecka. På nåt underligt jävla vis klarar man av det också. För att man måste. För att barnen såklart behöver båda sina föräldrar. Jag vet inte om man blir starkare va det, man bara biter ihop.

Ungefär ett och ett halvt år har gått sen min skilsmässa. Fortfarande grubblar man mycket. Den värsta sorgen är över, jag har skapat mej ett bra liv och ett hem där barnen alltid känner sej välkomna och där dom känner sej verkligt hemma. Jag har ett liv som virvlar på med mycket roligt, mycket vänner, roligt jobb, nu blir det roligt plugg också i höst, ett underbart hem osv. Jag har allt jag behöver och är tacksam för det. Jag har energi och glädje. Jag har lycka och kärlek tillsammans med mina barn. Men man förändras. Ingenting är längre självklart. Man ifrågasätter och funderar mer. Man gör mer medvetna val och funderar mer över vad man vill och inte. Att den man skilt sej ifrån genast slänger sej in i ett nytt förhållande skapar också en del grubblerier. Dels över att just han gör det och dels över män i allmänhet. Man blir kritisk och lite granskande och ganska avvaktande. Man blir vansinnigt ledsen att det vi hade inte var svårare att byta ut mot något annat. Ens livs kärlek liksom. Men man lär sej väl antagligen något av det också. Bitterheten ligger på lur, den får man passa sej för. För såklart är det lätt att bli bitter av att bli bortslängd av sitt livs kärlek som man faktiskt har skapat ett helt liv ihop med. Så det får man arbeta med också.

Vännerna blir viktiga. Ens eget inre välbefinnande blir viktigt. Det blir viktigast att barnen har det bra och att vi har det roligt tillsammans när dom är här. Det blir viktigt att man alltid kan stå för det man gör och att man gör precis det man själv vill och att man själv vet vad man vill och varför. Det finns många fördelar efter skilsmässan, men det är en stor sorg och besvikelse man måste ta sej igenom och som nog alltid kommer att finnas i en. Det oväntade sveket som man inte alls var beredd på. Från nån man litade totalt på. Faktiskt som en kniv i ryggen, det gamla hederliga uttrycket. Och faktiskt utan förvarning. Sen att inte blir lyssnad på, att uppleva att det man själv sa och tänkte och tyckte inte alls spelade någon roll. Att vi inte längre var två om att fatta beslut, något som vi varit i hela vårt förhållande. Att bara han bestämde att man inte dög längre, att vi inte dög längre. Det var hemskt. Och att det tydligen hellre var någon annan han ville ha. Det var också hemskt. Man fattar det inte. Den man litade mest på av alla någonsin. Skapar en del svårigheter för framtida tillit kan jag lova 🙂

Hur som helst. Man har överlevt. Man har blivit tvungen att bli stark, påhittig, kunnig, man måste orka och orka och orka. Och man gör det. Man gråter sej igenom, man är arg och förtvivlad, men man tar sej igenom. Sakta men säkert. Vågorna blir mindre och mindre. Sorgen finns kvar, det gör den nog alltid. Över den förlorade framtiden och över sveket. Dom två sakerna är det värsta. Men man lever vidare och skapar nytt, för om det är något jag är bra på så är det att skapa saker. Jag skapar ett nytt liv åt min nya lilla familjekonstellation och är stark nog för två. Man skriver ur sej en del 🙂 Man pratar ur sej ännu mer. Man gråter rätt mycket ett tag. Sen: Life goes on. Man klarar det.

We_Can_Do_It!

Premiärlejon

We did it again! 🙂 Gick på bio och satt och valde film igår på nätet (beställer ju alltid biljetterna i förväg, eftersom vi åker en bit för att gå på bio). Vi kom överens om Jason Bourne och när vi väl sitter i salongen (efter Pokémonjakt i annan stad än den vanliga) så kommer bio-personalen och hälsar oss välkomna till premiären 🙂 Samma som för Independence day 2…. 🙂 Har hur som helst haft en supermysig dag med ungarna. Amerikanska pannkakor till frukost, sen röjde jag i garaget, skruvade upp verktygstavlor, packade upp lite böcker, skruvade ihop en klädstång att hänga vinterkläderna på. Tvättade ett par maskiner samtidigt. Sen stack vi iväg. McDonalds, pokémonjakt, bio, lyxshake på Max (obligatoriskt efter bion). 

Dagens låt blir en gammal goding med Toto, påminns om den när man hör remixen som är på radio hela tiden nu av Bacall & Malo. Bra den oxå, men originalet är ju såklart bäst. 🙂

Magiska kvällar

Kvällarna är fantastiska efter de här varma dagarna. Idag blev det en liten roadtrip på kvällen med lite stopp här och där. (Viktigast var glass-stoppet såklart). Så vackert överallt nu och på vissa ställen är det alldeles magiskt. Till och med barnen reagerar på hur fint det är☺️

 

 

F.ö. är jag så tacksam att det ordnade sej med frysen idag. Det tog inte ens tre timmar från det att jag ringde när jag vaknade tills den var inburen och installerad. Otroligt faktiskt. Och även om en trasig frys inte ingick i semesterplaneringen så blev första semesterdagen en ypperlig sådan. Imorron är det nytt projekt på gång 🙂

Frysen pajjar varmaste dan på året….

Vilken morron! I lördags upptäckte jag att frysen inte funkade som den skulle (all glass hade smält 🙁 ). Har hållt den stängd under helgen för att det ska hålla sej så kallt som möjligt, men insåg direkt att den inte gick att rädda. Hittade en lapp på baksidan där det stod, handskrivet ”Frysbox, inköpt 2003”. Ibland är man glad över tidigare pedante ägare 🙂 Imorse ställde jag klockan på nio (vaknade iofs halv fem, som vanligt, men idag kunde jag somna om) och slängde mej på telefonen till el-affären för att höra om de kunde leverera en frys idag. Det skulle dom kunna klämma in.Slängde på mej kläder, meddelade sovande barn att jag åkte in till stan, och körde i ilfart in till affären. Bestämde mej snabbt för en frys, så fort jag ringde hade den fantastiska personalen kollat upp erbjudanden till mej och hade förslag när jag kom dit. Fick en frys för hälften mot vad jag hade räknat med. Snabbt i ilfart hem och käkade frukost med ungarna. Sen fick jag plocka ur frysen. Fick slänga en hel del, men det var ff under åtta grader, så det var iaf kyltemperatur, lite gick att rädda. Ska grilla revben och fläskfilé idag, sen får jag väl frysa in det igen. Alla lingon jag fått av mamma var ff frysta och gick att rädda. 🙂 Sen kom dom med nya frysen, perfekt timing. Ut med den gamla, in med den nya och voíla! Färdigt. En stor eloge till personalen på Johansson Mekaniska i Vetlanda. Verkliga livräddare. 🙂

Igår kom barnen och vi grillade och käkade gott. På kvällen när det svalnade något ute cyklade en av killarna och jag ut på en cykeltur på nån dryg timme för att jaga Pokemons. Det var till och med svårt att få hem honom 🙂 Hur kul som helst. 🙂 Vi hittade ett poke-stop i vår lilla håla, så nu är vi helt lyckliga. 🙂  Och så glad över cyklarna också, känns fantastiskt att ha en egen cykel.

Har jobbat färdigt för idag, tänker jag. (Men om jag känner mej själv rätt så kör jag igång nåt projekt i eftermiddag när jag börjar bli rastlös). Finns färdig mat från igår, får bara ta hand om köttet från frysen. Jag hänger i källaren ett tag, här är enda stället det är skönt och idag kan man nog hålla sej inne med gott samvete, det är hur varmt som helst. När frysen blir kall ska jag fylla på glassförrådet. 🙂 Tur att man har semester. Hmmm…. ett projekt föds i mitt huvud as I write, kanske ska man ta tag i röran i garaget, vad behöver man då? Hyllor… Klädstång har jag redan köpt… Hmm…. 🙂

Värmebölja och kantareller

Första semesterdagen. Sov länge. Frukost i sängen. Tog sen cykeln och cyklade ut i skogen för att kolla efter kantareller. Torrt som fnöske i skogen. Vildsvinen hade varit och bökat på mina ställen, dom gillar tydligen kantareller. Men känslan. Jag har ju inte varit ute på faktiskt flera år. Innan operationen hade jag så ont dom sista ären, att jag inte kunde gå speciellt långa sträckor i skogen. Efter operationen fick jag en skilsmässa slängd i ansiktet och förra året gick ju åt till att hålla näsan över vattenytan. Så det är underbart att kunna gå ut hur man vill igen. Och cykla. Det är barndom att cykla på slingriga små grusvägar i skogen i sommarvärmen. Jag hittade till slut kantareller, ca 2 liter, jättefina. Och massor av smultron, hallon och blåbär finns det. Plockade också gulmåra, dom luktar ju så fantastiskt. Gulmåra är farmor, sommar och canasta, kanelbullar, pannkakor med hallonsylt och Hirams svartvinbärssylt för mej. Farmor älskade gulmåra. Hon ville alltid att man skulle gå ut och plocka gulmåra åt henne. Vi satt i hennes lilla stuga och spelade canasta, flugorna surrade, man drack saft och åt bullar. Livet på en pinne. 🙂 Well… Idag blev det kantareller som ska få bli min middag och solvarma blåbär som åts direkt i skogen. Hittade ett äckligt älgben och en massa hårtussar också.

Har nu ätit lunch vid halv fem som bestod av rosévin och ostbågar. Är det semester så är det 🙂

Nu måste jag göra lite mer nytta innan jag sätter mej i min fina nya fåtölj och njuter av svalkan i källaren. Idag blir det ingen låt. Hjärnan har lite semester från allt.

Peace out! 🙂

Gulmåra

Äckligt älgben

Kantareller

Lunch

Nu är det semester!

Gick tidigt från jobbet och åkte till IKEA i värmen, det var nästan helt öde där. Köpte härlig liggfåtölj, ett par lampor och lite småkrafs. Var på systemet och laddade vinförrådet. Käkade på IKEA, var hungrig efter glass-lunch med fina L. 😉  Åkte hem och skruvade ihop alltihop och nu sitter jag i den superfina fåtöljen i källaren med ett glas vin, här nere är svalt och skönt i hettan. På vintern eldar jag ju i keddyn här nere, så då blir det också mysigt. Ska flytta på några tavlor och lite sånt, men orkar inte mer idag. Fick hjälp utanför IKEA av en stark quinna med att lasta in i bilen, efteråt konstaterade vi att ”tjejer kan”. Ja. Så är det ju. 🙂

Känns overkligt att semestern verkligen är här nu. Fyra veckor ledigt! Imorron är det auktion, men vet inte om jag orkar åka på den, ska bara göra precis det som faller mej in 🙂 Sen kommer barnen på söndag. Aktiviteter planerade till nästa vecka, sen blir det Haverdal veckan efter det. Hoppas på sol, men det spelar inte så stor roll, härligt att komma iväg och med det sällskapet kan det inte bli annat än underbart 🙂

Jahapp. En låt ja. Hittade en akustisk version av den fantastiska ”I write sins not tragedies” med Panic! at the disco. Den får det blir. Brendon Urie är grym.

En dag kvar och riktig sommar

En arbetsdag kvar till semestern och nu är sommaren här på riktigt . Underbart. Har varit så effektiv den här veckan så nu kostar jag på mej ett glas chardonnay på verandan (som förhoppningsvis snart ska göras om). Trädgården är invaderad av söta humlor. Tre-fyra på varje blomma. Mysigt surr. Utsikten från min veranda är fantastisk, som en tavla. Det enda som fattas nu är barnen, annars är allt helt perfekt. Och dom kommer snart 🙂 Måste nog vattna tomaterna, sen blir det soffläge. Såna här kvällar måste man minnas i vintermörkret sen. Och jag kunde verkligen inte ha hittat ett bättre hus just nu, passar perfekt till mej och oss. Mys everywhere. Hyllprojektet i källaren är fressten färdigt. Genast uppstod behov av en mysig läsfåtölj och en bra läslampa. Hyllan blev jättebra. Projektering av fåtölj och lampa pågår.

Har bokat biljetter till Red Hot Chili Peppers idag, ska bli superkul att se dom (också). Snart är höstens helger (och arbetsveckor också för den delen) fullbokade. Redan?!?!?! Well. P.g.a detta så får det väl blir en låt med dom idag. Hmmm… Vilken? Road trippin´! 🙂

Pokémon go

Solen skiner och man blir sådär glad och effektiv. Efter jobbet laddade jag ned Pokémon go och fångade sju pokémons på vägen hem 🙂 Samtidigt som jag tänkte på Jonas Gardells ord ”Farfar, vad gjorde ni den där sommaren 2016 då världen stod i brand? Åh, kära barnbarn, vi letade efter Pokémonfigurer i telefonen!”. Ja, världen är underlig. Men, å andra sidan, om alla letade Pokémons så skulle de inte hinna hitta på en massa andra jävligheter.

Väl hemma klippte jag gräset. Gjorde sen en omelett av ägg jag köpt av en på jobbet som har egna hönor. Extragott! Diskade. Sen sågade jag klart hyllplanen till vägghyllan med min nya cirkelsåg, gick hur bra som helst. Trodde inte det gick att såga melamin-hyllplan, men det funkade hur bra som helst. Sonen fick hjälpa mej att bära ner dom i källaren, sen satte jag upp konsoler och hyllor. Flyttade över typ hälften av böckerna från de gamla hyllorna, sen orkade jag inte mer. Har kollat ett halvt avsnitt av Mr Robot som jag hade kvar från igår, men nu blir det nog läggdags.

Dagens låt blir ”Ignorance” med Paramore.